Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vald den 30 Mars i Venedig med antaget namn af Pius VII[1], tillträdde sin af främmande trupper ockuperade stat och hade ännu neapolitansk besättning i Rom. Mot konungen af bägge Sicilierna hade Franska republiken de skäligaste anledningar till missnöje. Franske generalen Murat framryckte därföre redan i Januari månad och fordrade att neapolitanska trupperna skulle lemna Kyrkostaten och Castel S. Angelo. De retirerade sig, och den 18 Februari upprättades ett stillestånd i Foligno, i kraft hvaraf, jämte fastställande af nämnda evacuation, neapolitanska regeringen måste utfästa sig att sluta sina hamnar för engelska och turkiska skepp, samt utlofva amnesti för alla dem, som i anledning af statsförbrytelser voro häktade. Detta stillestånd förvandlades i fred den 28 Mars med samma villkor och det tillägg, att franska trupper fingo besätta Brindisi och Otranto, samt att Elba, Porto Longone, Stati degli Presidii och Piombino afträddes till Franska republiken.
Bonaparte hade således till lands eröfrat den ärofullaste fred, men en fred som tillika vittnade om hans moderation. Denne store man hade emellertid varit samma faror underkastad i Paris som på slagfältet. I Maj månad upptäcktes mordstämplingar mot honom af det så kallade engelska utskottet; i Oktober en anläggning att mörda honom på operan af en romare vid namn Ceracchi; och den 24 December sprängdes en krutkärra (eller så kallad helvetesmaskin) i hans väg till skådespelshuset för att massakrera honom, genom tillställning af [rojalisterna]. Hans kusks skyndsamhet frälste honom den gången. Missdådarne afrättades och ett stort antal jacobiner deporterades. Engelska intriger hade efter all liknelse jämväl inflytelse på dessa ohyggligheter.
I Egypten, där general Kléber efter Bonapartes återresa till Europa förde befälet, hade, i anseende till storvizirens antåg med öfverlägsen styrka, bemälde general i Januari månad måst ingå en kapitulation om landets inrymmande åt turkarne, emot det att franska trupperna med turkiska skepp återfördes till Europa. Men med verkställigheten af sistnämnda villkor dröjde till fram i Mars månad, då engelske amiralen lord Keith förklarade sig ej samtycka till detta fria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
