Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdragen. Adeln hade däröfver aldrig utlåtit sig. Presteståndet hade den 10 Juni vidtagit beslutet därom i de termer som inflöto i expeditionen, men borgareståndet den 12 i andra ordalag och icke utan anmärkning af fabrikören Mæchel och rådman Nordlindh, hvilket af de tryckta protokollerna upplyses. I bondeståndets protokoll för den 11 finnes samma beslut intaget; men anledning är att tro, det sådant skett utan ståndets hörande eller bifall, emedan därom ingen kommunikation skett till de öfriga stånden, ehuru riksdagen räckte till den 15. Således var lagligheten af den konungen tillagda rättigheten i detta mål mycken tvetydighet underkastad.
Då likväl nödvändigheten fanns fordra en jämkning i realisationsplanen, då ett nytt projekt därtill nu framgafs, hvartill man anser presidenten Lagerheim för auktor, och då konungen ovillkorligen ville undvika riksdag, beslöt H. Maj:t att begagna sig af förrbemälde, i ständernas af alla fyra talmännen underskrifna bref honom tillerkända makt, och infordrade bankofullmäktiges utlåtande, huruvida de funno, att det, i anledning af tre stånds sammanstämmande beslut att öfverlemna konungen de lämpligaste utvägarnes vidtagande till realisationens verkställighet, nu mera fastställda, gillade och bankofullmäktige meddelade förslag kunde bestå med bankens säkerhet och fullmäktiges instruktion, samt all realisationen i anledning däraf kunde begynnas den 1 Juli 1803? Bankofullmäktiges svar af den 3 November innehöll, att sedan konungen i detta ämne vidtagit sitt beslut, funno de väl icke bankens bestånd därvid löpa någon fara, men fruktade, att minskningen i den omlöpande penningestocken skulle föranlåta ett starkare tillitande till diskontlån, hvarigenom den tillbörliga proportionen emellan speciemynt och sedlar kunde störas. För öfrigt kände fullmäktige ingen annan instruktion än den af den 14 Juni 1720, som var grundad på den af ständerna fastställda realisationsplanen.
I anledning häraf vidtog konungen följande dagen i konseljen det beslut, som ofvan nämnda förordning innehåller, och förnämligast bestod i följande punkter: 1:o) Eftergafs andra hälften af förmögenhetsafgiften. 2:o) Skulle riksgäldssedlarne inlösas med 1/3 rabatt eller 33 1/3 proc., det är 15 millioner med 10, på sätt, att 2/3 af dessa 10 millioner betalas med klingande mynt eller bankosedlar och 1/3 med bankens obligationer för fyra proc. ränta, ställda på tio år. Dessa obligationer, för hvilka innehafvaren årligen får i banken uppbära räntan, utgifvas ej på mindre summa än tio r:dr eller andra än jämna fem- och tio-tal däröfver. Då mindre summor än 45 r:dr riksgäldssedlar anmälas till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
