- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
295

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bönderna att blifva egare till jord genom köp, väckte hos konungen i Sverige mycket uppseende, som med de vidsträcktaste begrepp om konungars prerogativer i allt detta trodde sig inse jacobiniska grundsatser och våda för alla regeringar. Man påstår, att han i brefväxlingen med kejsaren äfven tillåtit sig klander af dessa författningar.

Det öfriga Europa hvilade sig detta år efter tio års blodsutgjutelser. Frankrike, som spelade den första rollen, företedde det märkvärdiga skådespelet af en till alla andra omständigheter än blotta namnet åter upplifvad konungamakt. Den 6 Maj notificerade Bonaparte senaten, lagstiftande corpsen och tribunatet den i Amiens slutna och ratificerade freden; hvarpå senaten den 8 dekreterade, att Napoleon Bonaparte skulle, sedan de tio år voro till ända, för hvilka han blifvit vald till förste konsul, ännu i följande tio år innehafva detta yppersta ämbete. Men då detta beslut honom kungjordes, förklarade han, att han ej kände, om han borde kunna räkna på nationens förtroende, utan att beslutet vore af nationen själf sanktioneradt; till utrönande hvaraf befallning genom andre konsuln Cambacérès utfärdades till alla kommuner att utlåta sig inom viss förelagd tid, huruvida de önskade att Napoleon Bonaparte skulle förblifva förste konsul för lifstiden. Sedan denna märkvärdiga scrutin blifvit verkställd och utslaget däraf inhemtadt, tillkännagaf senaten den 2 Augusti, att bland 3,500,000 röstande alla utom 90,000 instämt i det yttrande, att Bonaparte skulle förblifva förste konsul för sin lifstid, hvartill han följaktligen proklamerades. Den 4 dekreterade samma senat åtskilliga tillägg och förklaringar i konstitutionen, i kraft af hvilka förste konsuln och de bägge konsulerna blifva det för lifstiden, och förste konsuln förses med rättighet att föreslå så väl sin efterträdare, som de bägge andra konsulerna i senaten. När han gjort två förslag, som blifvit förkastade, måste det tredje antagas. Förste konsuln kunde ock genom testamente utnämna sin efterträdare; dock kunde det af senaten ogillas, i hvilken händelse de andra bägge konsulerna upprätta nytt förslag. I senaten eger förste konsuln att utnämna en del af ledamöterna, dock så att de aldrig öfverstiga 120. I flera andra mål utvidgades förste konsulns makt, med inskränkning af lagstiftande corpsens och tribunatets. Det försäkras, att Bonaparte då redan yttrat begär att blifva utropad till kejsare öfver Frankrike, men att senaten funnit det orådligt. Emellertid och under det han nu satt i besittning af en fullkomligt kunglig myndighet, omgaf han sig med all den ståt och utvärtes äretecken, som åtfölja en konung i sitt hof och åsamkade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free