Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underställda, dels i anseende till kostnaden, som i realisationsstunden alltid bort besparas och all utomordentlig penningeutförsel ur landet undvikas. Men utgången visade, att detta hopp var falskt; och denna besynnerliga resa blef därigenom ett ämne för nationens oro och missnöje. Det var utan exempel, att en konung för så lång tid öfvergifvit sitt rike utan annan veterlig orsak än sin drottning till behag; det syntes mindre smickrande för nationen och honom själf, att han tillbragte en sådan längre tid såsom gäst vid furstars hof, hvilka han ansåg vara vida under sig i höghet. Sådana allmännare betraktelser gåfvo anledning till en myckenhet kränkande rykten, som efter den enas och andras mer eller mindre upplysning och olika böjelser troddes eller föraktades. Man påstod t. ex., att konungen nu förslöste hela Wismarska pantskillingen, nu hela den influtna delen af förmögenhetsafgiften, nu åter den uppburna förhöjningen på kronoutlagorna. Man förstorade begreppet om resekostnaden, utan besinnande att hofförtäringen emellertid besparades, och att konungen egentligen ingen annan dépense hade att göra än till presenter. Somliga inbillade sig och sökte inbilla andra, att konungen förehade politiska planer, som kunde inleda riket i krig eller annan vidlyftighet. Med ett ord: konungens resa hade ingen sida, som kunde till förmån betraktas, men däremot mångfaldiga, som gåfvo rum åt anmärkningar, bekymmer och farhågor. För de mera klarsynte var det i synnerhet ett ämne till oro, att konungen ibland sitt medfölje icke hade en enda man med sig af verklig upplysning, urskillning och erfarenhet. Flere än ett steg syntes äfven vittna om denna betänkliga brist.
I Carlsruhe uppvaktades konungen af den bekante ex-favoriten general Armfelt, som dit på befallning begifvit sig från sin beskickningsort Wien. Man sade honom snart hafva vunnit en ganska utmärkt kredit, hvarom andra omständigheter däremot kunna väcka tvifvel. Under det han syntes utmärkas med den största faveur, expedierade konungen honom oåtspord befallning, att hans grefvinna, som till den 9 November varit kronprinsens guvernant och som till nådbevisning därföre fick taburetten, skulle emot en tillagd pension flytta från kongl. slottet och hvarken få njuta konungens bord eller equipage. Vården om storfurstens af Finland uppfostran lemnades åt grefvinnan Stierneld, som blott förut varit grefvinnan Armfelt till biträde. Armfelt återreste till Wien efter ett nog långvarigt vistande hos konungen, och utan att man med visshet kände om han sökt eller icke sökt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
