Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontraordres, som flera gånger gåfvos om Caps utrymmande. Ändtligen blef detta utrymmande anbefalldt den 26 Febr. och i anledning däraf verkställdt. Men Malta blef en stötesten för Europas och mänsklighetens lugn. Engelska kabinettet, tvifvelsutan i fruktan att franska sjömakten skulle få tid på sig att formeras till en fruktansvärd rivalitet med den engelska, och att Frankrike genom tillfället att ega en vigtig station i Medelhafvet skulle i framtiden kunna utestänga England från levantiska handeln och annan betydenhet i detta farvatten, väckte beständiga svårigheter vid utrymmandet af Malta, som förgäfves voro föremål för underhandlingar i Paris mellan lord Whitworth och statsministern Talleyrand. Den senare säges hafva föreslagit, att emot Maltas utrymmande ön Lampedusa måtte af konungen i Neapel upplåtas åt England och få befästas. Men Whitworth fordrade, att emellertid Malta i tio år måtte förblifva i Englands hand och tillika franska trupperna dragas ur Bataviska och Helvetiska republikerna.
Dessa propositioner funnos på franska sidan oantagliga. Underhandlingarne afbrötos, och Bonaparte, som uppriktigt syntes önska freden, sade lord Whitworth, att England skulle blifva Gud och eftervärlden ansvarigt för det blod, som gick att åter utgjutas. Lord Whitworth afreste från Paris utan afsked den 12 Maj. Man gjorde sig dock ännu något hopp om fredens återställande genom rysk bemedling, men äfven detta gick snart förloradt. England förklarade Frankrike krig den 18 Maj. Manifestet var ett sammandrag af osanningar, skryt och förmätenhet och vittnade blott om en afgjord föresats att bryta freden.
Förste konsuln begynte med att låta arméer tåga till Hannover och till Italien: de förre att taga detta engelske konungens arfland i besittning, de senare att hindra engelska flottors emottagande i italienska hamnar. Expeditionen emot Hannover lyckades ganska fort. Genom en kapitulation i Sulingen den 3 Juni uppläts hela kurfurstendömet åt franska trupperna, och Hannoverska arméen förband sig att ej mer tjena i detta krig mot Frankrike. Denna kapitulation blef väl ogillad af konungen i England, som ock, fast förgäfves, reklamerade tyska rikets biträde emot det genom inkräktningen af hans länder föröfvade våld; men som icke något motstånd emot franska arméen kunde försökas, följde på Elben den 5 Juli en ny kapitulation mellan franske generalen Mortier och den hannoverske Wallmoden, som föga skilde sig från den förra, och i kraft hvaraf hannoverska arméen utan ratifikation genast måste upplösas och fördelades hemma i landet. Sedermera togo franska trupper Lauenburg i besittning och blockerade inloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
