Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhandlingar och på Sveriges deltagande i något nytt värf emot Frankrike. Utgången visade, att dessa förebud ej voro bedrägliga.
Bonaparte fortfor att föra kriget mot England på samma vis, som han långt före detta antagit. Med en hotande landstigningsarmé på franska kusten höll han britternas flottor qvar i kanalen och deras trupper under vapen på deras egna stränder. Blockaden af franska hamnarne hindrade ej franska eskadern att tid efter annan utlöpa. En sådan utgick ifrån Rochefort och brandskattade brittanniska öarne Dominique, Nevis, S:t Kitts, Monserrat, Antigua och S:t Lucie i Vestindien samt förstörde och uppbragte omkring 250 engelska handelsfartyg; en annan ifrån Toulon förenade sig med en spansk i Cadix till en kombinerad styrka af några och 20 segel, tog äfven vägen till Vestindien, förstärkte general Ferrands besättning på S:t Domingo och gjorde engelsmännen ej ringa skada. Amiral Nelson, okunnig om hennes destination, sökte henne förgäfves i Medelhafvet, men eftersatte den ändtligen i Vestindien. Den undkom dock lyckligen till Europa, men träffades utanför Cap Finisterre af engelske amiralen Calders, mistade väl två skepp, men inlopp dock åter lyckligen i Augusti månads slut till Cadix. Sådana händelser beviste, att engelska öfverlägsenheten till sjös icke var tillräcklig att afgöra krigets utgång. Ministèren hade förutsett det och emellertid varit betänkt på en kraftig diversion af franska styrkan.
Redan i början af detta år hade Bonaparte i ett bref till konungen i England gjort fredspropositioner. Engelska kabinettet kommunicerade dem med sin allierade, kejsaren i Ryssland, som befullmäktigade sin minister, Novosiltzow, att försedd med franska pass afresa till Paris för att öppna underhandlingar, dock utan erkännande af Bonapartes kejsaretitel. Men Novosiltzow hann ej längre än till Paris, förrän han blef rappellerad, passen återställda och all negociation afbruten. Anledningen föregafs, att Bonaparte emellertid på italienska republikens anhållan antagit konungatitel öfver Italien och därtill låtit kröna sig i Milano; tillika hade Liguriska republiken begärt att införlifvas med Frankrike och af sådan anledning blifvit förvandlad i en fransk provins.
Dessa nya inkräktningar gåfvo pretexter till den nya koalition, som oförmodligen formerade sig mot nyssnämnda rike, ehuru data af traktaterna synas ådagalägga, att den genom kabinettet i S:t James var förut grundlagd och i hemlighet beredd. Vid tillfälle af ministèrförändringen i England 1806 framlades för parlamentet dessa traktater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
