Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den jämmer och elände, som de härjade provinser, där krigslågan brann, till mänsklighetens bäfvan företedde.
I Schwaben voro alla böndernas kreatur slagtade, alla sädesförråd både till bröd och nästa års utsäde förtärda, själfva husen på flera ställen uppbrända till värma för arméerna, som tågade utan tält. Wien måste dagligen utgöra 40,000 gyllen att underhålla franska besättningen; österrikiska länderna 60 millioner i brandskatter. Furst Lichtenstein allena förlorade 400 kor och 3000 får. Spannmål och kreatur måste nästa år till Österrike anskaffas från Ryssland o. s. v.
Både ryske och romerske kejsaren bevistade denna afgörande fältslagtning, som fransmännen därför kallade "la bataille des trois empereurs". Oförmögen till vidare motstånd, måste den olycklige romerske kejsaren, hvars familj emellertid måst söka aflägsnare tillflyktsorter, begära en entrevue med franske kejsaren, som beviljades honom den 4 i en qvarn, och i anledning hvaraf den 6 ett stillestånd slöts mellan Frankrike och Österrike under villkor, att fransmännen förblefvo i besittning af alla de eröfrade österrikiska arfländerna, så i Tyskland som Italien, att Ungern och Böhmen blefvo neutrala, att ryska trupperna inom kort förelagd tid återmarscherade till Polen, och att fredsunderhandlingar öppnades i Nickolsburg. Stilleståndet skulle ej brytas utan att 14 dagar förut uppsägas.
Kongressen flyttades först till Brünn och sedermera till Pressburg, där definitiv-freden tecknades af furst Lichtenstein och grefve Giulay på Österrikes och statsministern Talleyrand på Frankrikes sida, i kraft hvaraf Frankrike tillerkändes allt hvad det vid fredsbrottet innehade, och till riket Italien afträddes venetianska Lombardiet, Istrien och Dalmatien, till Bayern åter Tyrol, Vorarlberg och en del af österrikiska besittningarne i Schwaben, men de öfriga till Würtemberg och Baden. Kurfurstarne i dessa tre stater blefvo suveräna. Ordensmästerskapet af tyska orden tillades den ärkehertig med arfsrätt, som romerske kejsaren därtill ville nämna. Salzburg införlifvades med Österrike och kurfursten skulle få Würzburg i vederlag. Äfven skulle ärkehertig Ferdinand förses med vederlag för Breisgau. Franske kejsaren erkändes för konung af Italien under förbehåll, att han afsöndrade detta rike från Frankrike åt hvem han behagade. Alla öfriga franska eröfringar skulle återställas romerske kejsaren på utsatta terminer, och Wien den 10 Januari.
Så bröts den tredje och mäktigaste koalitionen mot Frankrike inom 2 ½ månader, sedan kriget utbrutit. Den var inrättad på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
