Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryske kejsaren, till hvilken hertigen af Braunschweig af konungen i Preussen var skickad, hade ej kunnat förmås att samtycka till preussiska ockupationen af Hannover, hvilket land kejsaren garanterat åt England. Sistnämnde rikes monark protesterade däremot på det högtidligaste och utfärdade en deklaration, som utförligen och i de starkaste uttryck afhandlade preussiska hofvets ofog och duplicité.
Det södra Europas lugn hade vid samma tid blifvit kraftigt skakadt af franska vapnen. En fransk armé under general S. Cyrs befäl hade förlidna året inryckt i Neapel, för att hafva vakande öga öfver hamnarnes tillslutande för engelsmännen. Till förstärkning af Massénas armé i öfra Italien hade S. Cyrs trupper blifvit i Oktober månad ditdragne, under villkor att konungen af Bägge Sicilierna skulle iakttaga den nogaste neutralitet. Men knappt var konventionen därom sluten och S. Cyr ur landet, förrän en förenad rysk och engelsk flotta anlände och landsatte i Neapel 40,000 man[1]. Dessa blefvo med öppna armar emottagne; drottningen for dem själf till mötes, och ordres utfärdades om neapolitanska truppers conjungerande med dem. Emellertid hade Bonaparte ecraserat Österrike, och hämnden på neapolitanska hofvet blef oryggligen besluten. Hans proklamation i detta afseende var hätsk och insolent. Den innehöll, att konungahuset i Neapel oåterkalleligen vore förlustigt sitt rike, och måste drottningen söka sin tillflykt i England samt råd af sina anhängare, bland hvilka baron Armfelt och grefve Fersen äfven voro nämnda. I anledning häraf sändes Masséna med en 70,000 mans armé till Neapel; de ryska och engelska trupperna så väl som hofvet begåfvo sig till Sicilien. Hela norra delen af riket, utom fästningen Gaëta, som, försvaradt af hertigen af Hessen-Philipsthal, uthärdade en lång belägring, underkastade sig franska vapnen utan motstånd; men i Calabrien fattade neapolitanska trupper under kronprinsens och den emigrerade franske grefven Damas’ befäl en fast ställning mellan bergen, hvarifrån de dock efter ett lidet nederlag inom medlet af Mars delogerades, så att blott några få tusen man undkommo till Sicilien och hela Neapel föll under franskt välde, dock ej utan häftiga invärtes oroligheter, hvilka med våld måste qväfvas af Joseph Bonaparte, som ankommit från Paris att emottaga hyllning.
Redan hade Bonaparte förklarat sin svåger, den till prins upphöjde general Murat, för hertig af Cleve och Berg, i hvilka länder han äfven emottagit regeringen. Genom sitt dekret till senaten den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
