Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen förstånd han saknade, men förståndet saknade vidd. Deraf kom, att han i många ämnen fällde sanna omdömen; att han uttryckte sin mening både skriftligen och muntligen redigt och klart; att han uppgjort för sig själf ett regeringssystem, som han oafbrutet följde, nämligen att vara på sin vakt mot favoriter, och att aldrig gifva löften. I dessa omständigheter torde man ock igenkänna frukter af den i många afseenden goda uppfostran han fått, äfvensom i andra fall verkningarne röjde sig af hvad som i bildningsvägen blifvit förfeladt.
Gustaf Adolf hade en informator af sällsynta kunskaper och snillegåfvor. Han sökte dana sin höge elev till en verklig upplysning, att skärpa hans förstånd, öfva honom till arbetsamhet och lämpa alla hans grundsatser icke allenast i allmänhet efter det ansvariga och pligtfordrande kall, honom väntade, utan i synnerhet efter det landets beskaffenhet, han skulle komma att styra och som till sin välfärd behöfver en konung af måttlig ärelystnad, af sparsamhet och ordentlighet i sin lefnad. Flere af de kavaljerer, som vårdade Gustaf Adolfs uppfostran, instämde berömligen i Rosensteins plan och bemödanden; och bör man i synnerhet göra hans vice guvernör, friherre Carl Adam Wachtmeister, rättvisa för sådana förtjänster. Konung Gustaf III själf — man måste medgifva det — tillät att hans son undervistes i frihets-principer. Rosenstein, sade han, må gärna informera honom såsom filosof: han kommer nog ifrån filosofien, när han blir konung. Man vet, att orden filosofi och jacobinism nästan togos för synonyma.
Däremot skämde Gustaf III obotligen bort sin son genom faste och etiketter ända ifrån vaggan. Han fick aldrig åka ut, utan att omgifvas af drabantvakt, och barnet anmärkte ganska tidigt, att han i detta mål njöt en ärebevisning, som ej lemnades hans mor. Handkyssningar och publika spisningar understödde ett högmod, som äfven på mödernet kunde synas ärftligt. Sällan eller aldrig fick prinsen leka med ålders-likar, och när detta skedde, bibehölls distancen i rang under själfva nöjena, på ett sätt, som både betog dessa deras glädtighet, och den dermed påsyftade nytta att lära lefva med andra. När härtill kom, att lynnet var af naturen trögt och utan liflighet, stelnade den unge prinsen i uppväxten till en representerande bildstod af kunglighet; och med högmodet följde envishet och olust för arbete. Tvånget, som åtföljde själfva tidsfördrifven, alstrade en böjelse att tvinga andra. Det hörde till etiketten, att den unge prinsen skulle flitigt besöka spektaklerna. Han hade för ringa inbillningsgåfva att af dem roas. Detta märktes, och jag hörde många tacka Gud derför, emedan Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
