Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Sprengtporten så föga hedrande sätt, kröntes med framgång.
I Viborg skildes de finska officerarna från sin chef, och till
Petersburg åtföljdes han endast af Armfelt och den femtonårige
Johan Henrik Tawast, som sedermera under finska kriget stridde
vid Armfelts sida och som under senare tider hann svenska
arméens högsta värdigheter.
Från början af Armfelts resa med Sprengtporten föreligger
en följd af bref från den förstnämnde [1], hvilka visa att den
skola, han genomgått på Brahelinna, icke varit utan betydelse
för hans utbildning i krigarens yrke, samt att han anträdt sin
resa med full föresats att i främmande land noga taga kännedom
om hvad därtill hörde. Dessa bref innehålla utförliga
beskrifningar af terrängförhållanden och befästningar af de orter, som
besöktes, anteckningar om den militära organisationen och
förvaltningen i främmande länder o. s. v. Nöjet hade ej mindre
än förr sina lockelser för den unge officern, och han njöt i rikt
mått hvad som däraf erbjöds; men det visar sig af dessa
anteckningar, att allvarligt arbete lika litet nu, som under mognare
år, var honom motbjudande. Politiska frågor synas däremot
ännu föga hafva fängslat hans intresse.
I senare delen af April anlände de resande till Petersburg.
Svenske ministern baron v. Nolcken införde de båda svenskarna
i Petersburgs förnäma värld, hvars lustbarheter nu stodo i fullt
flor. Äfven här mottogos de med den utsöktaste artighet i
enskilda kretsar. Bland de hus, hvilka särskildt stodo dem öppna,
nämnas fältmarskalken Galitzins, grefve Panins, den från sin
långvariga vistelse i Sverige välbekante ryske diplomatens, samt
öfverhofstallmästaren grefve Narischkins. Den sistnämndes dotter,
den sköna Nathalie, »försäkrade mig mer än en gång», säger
Armfelt, »que j’étais joli garçon»; men hon var så omgifven af
förnäma herrar och ordensband, att jag aldrig vågade närma
mig henne». Däremot hörde Sprengtporten, enligt Armfelts
uppgift, till hennes ifriga beundrare, ehuru utan all framgång. —
Om, såsom blifvit påstådt, någon särskild uppmärksamhet
visades Sprengtporten från ryska hofvets och regeringens sida för
att vinna honom för Rysslands intresse, så synes dock detta
hafva skett hans unge reskamrat ovetande. Armfelt omtalar
visserligen att han och Sprengtporten, anförda af baron
Nolcken, gemensamt haft audiens på Zarskoje-Zelo, dels hos den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
