Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intresse och som redan blifvit af den historiska forskningen
uppmärksammade. [1]
Kändt är, att konung Gustaf väntade stora politiska
resultat af sin öfverläggning med kejsarinnan i Fredrikshamn. Hans
planer voro vidtgående: de åsyftade ett anfall mot Danmark,
hvilket han hoppades skulle medföra Norges eröfring, och till
hvilket han ville utverka kejsarinnans samtycke. Till gengäld
ville han förbinda sig att i det hotande kriget mellan Ryssland
och Turkiet icke ställa sig på det sistnämndas, Sveriges gamla
bundsförvandts, sida. Bekant är äfven att Katarina afböjde
Gustaf III:s förslag i denna riktning, och att från mötet i
Fredrikshamn i själfva verket kan dateras den spänning mellan de
båda nordiska monarkerna, som slutligen bröt ut i öppen fejd. [2]
Den mest förekommande artighet kunde icke alldeles dölja
bristen på öfverensstämmelse. Katarinas följeslagarinna till
Fredrikshamn, den ryktbara furstinnan Daschkoff, dömde rätt, då
hon om kejsarinnans möte med Gustaf III antecknade: »Jag
måste tillstå att jag icke tror på uppriktigheten mellan krönta
hufvuden. Oaktadt alla de resurser, som förstånd, qvickhet och
den utsöktaste artighet erbjuda, blir tiden dock till slut lång.
Därjämte måste politiken göra en dylik daglig sammanvaro
förlägen och tryckande.» [3] Äfven Armfelt märkte nogsamt på
konungens lynne, efter sammankomstens slut, att allt ej aflupit
efter önskan. — Eftervärlden har genom den stora kejsarinnans
förtroliga meddelanden, i våra dagar offentliggjorda, inhemtat,
huru föga sympati hon hyste för sin kunglige gäst, och huru
»tråkiga och fadda» hon fann sina »tête-à-têter» med honom. [4]
För de politiska rådslagen medföljde till Fredrikshamn den
nyutnämnde kanslipresidenten grefve Creutz, nyss hemkommen
från Paris; och från Petersburg hade Sveriges därvarande chargé
d’affaires baron d’Albedyhl skyndat konungen till mötes. Utom
dessa båda diplomater och friherre E. Taube hade konung
Gustaf till sitt möte med kejsarinnan medfört en utvald samling af
unga hofmän: Armfelt, Essen, Peyron och F. Wrede. Kanske
smickade det hans fåfänga att visa kejsarinnan denna omgifning,
som väl, hvad det yttre angick, kunde ansetts som en prydnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
