Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetydlig; men Fersen är genast färdig med följande reflexion:
»Eftervärlden skall knappast kunna tro, att en konung vid 38 år
förnedrar sig till den grad att nattetid springa omkring med
komedianter och offentliga qvinnor, för att slå in fönstren hos
damerna af sitt hof».
»Eftervärlden» behöfver ej heller tro det; och samtiden
gjorde det ej heller, såsom synes af hertiginnans af Södermanland
bref till Fersens egen dotter [1], hvari uttalas den förmodan, att
en kammarjungfru varit anledningen till hela uppståndelsen. Det
kan emellertid ha sitt intresse att höra Armfelt beskrifva en af
dessa nattvandringar en vacker julinatt, hvilka blifvit så uttydda
till det värsta:
Den 24 Juli ... Natten var gudomlig, och grefve
Ekeblad, kammarherren grefve Wachtmeister och jag gingo i
trädgården och promenerade, då vi decouvrerade en cittra, som vi
förde under hertiginnans fönster. Kungen kom själf ut i en
lång puderskjorta, ty han kunde ej sätta annat på sig, och
berättade oss markis de Pons’ ankomst till Stockholm. Salomon
var sjuk, så att kungen måste hjälpa sig själf.»
Värre gick det icke till den gången; och någon annan
nattpromenad i Drottningholms trädgård omtalar ej Armfelts
dagbok, i hvilken annars öppenhjärtigt nog berättas, när man gick
ut att »göra boucan». Konung Gustaf III visar sig här
visserligen icke i sitt kungliga majestät, klädd i puderskjorta; men hans
ofärdiga arm och sommarhettan få väl tjena som ursäkt. Från
cittran, som knäpptes utanför hertiginnans fönster, och till
stenen, som slungades mot grefvinnan Wredes, är det ganska långt;
— dock ej längre än att hofsqvallret kunde kombinera dem till
en pikant skandalhistoria, af hvilken Fersen i sin ordning kunde
få anledning till ett bittert utfall.
Hos konungen var Armfelt fortfarande i högsta ynnest.
Gustaf III visade fortfarande, huru gärna han såg honom i sin
omgifning. »H. Maj:t lät mig förstå», heter det en dag, »i de
allra nådigaste termer, att han ville skjuta upp sin resa till
Karlskrona, om jag ej lät lösa af mig i slutet på månaden, hvilket
jag lofvade. Han försäkrade mig om, att han ej var ledsen vid
mitt ansigte, och talade med mig om s.. v... efter g..
F...» [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
