Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgängesförhållanden i detta land, sådana som de tedde sig för nordbons öga,
kunna äfven därur hemtas.
I Verona voro, såsom nämndt, riksrådet baron Karl Sparre
och bildhuggaren Sergel konungen till mötes. De svenska
resande bemöttes där med stor uppmärksamhet af »il capitano
podestà», republiken Venedigs ståthållare i Verona. Han inbjöd
konungen och hans följe till en »conversazione» i sin bostad, och
tillställde för dem en tjurfäktning i den amfiteater från
Romartiden, som ännu utgör Veronas förnämsta sevärdhet. Konungen
helsades vid inträdet i amfiteatern med handklappningar. — Den
försmak af det italienska sällskapslifvet, som erbjöds i Verona,
behagade ej männen från Gustaf III:s hof. Armfelt fann
»conversazione’n» hos »capitano podestà» ganska ledsam, »medan man
åt glacer och konfekt och drack lemonad ur buteljer». Damerna,
skrifver han, »äro målade i hvitt, rödt och svart, tämligen illa
coifferade och chausserade, men präktigt utstyrda med många
diamanter; för öfrigt artiga utan att vara älskvärda, fria i sätt
och tal, med mera liflighet än esprit, ’plus de sens que de
raison’; de säga allt hvad de tänka och göra allt hvad som faller
dem in». Ännu mindre funno ungherrarna i Verona nåd för
hans ögon; »de sottaste personnager i världen, antingen
svinaktiga eller utspökade som bouffoner på italienska teatern —
bêtes à manger du foin, hvilka för sin dam åtogo sig alla
betjentsysslor och behandlades därefter så väl af henne som af
främlingar».
På skilda vägar reste konung Gustaf och hans följe från
Verona till Pisa, resans närmaste mål. Armfelt utverkade sig
tillstånd att i sällskap med »lilla Peyron» taga vägen öfver
Mantua, Modena, Bologna och Florens; grefven af Haga reste en
kortare väg från Modena, hvarest han gemensamt med sin svit
besökte hertigen, som man fann »rätt höflig och artig». —
Teatrarna i Bologna och Florens med den italienska operamusiken
intresserade Armfelt på det lifligaste. Den ryktbare sångaren
Marchesi väckte på det sistnämnda stället hans lifliga beundran.
»Jag är säker», skrifver han till Hedvig De la Gardie, »att i hela
världen icke finnes en sådan röst, i förening med ett utseende
som en ängels och en skådespelartalent som Monvels».
»Under det jag», fortsätter han, »försänkt i beundran, njöt
af lyckan att hafva funnit något i Italien, som riktigt föll mig
i smaken, lemnades mig på teatern ett bref från konungen, som
en kurir medfört. Det innehöll befallningen att genast begifva
mig till Pisa för vigtiga angelägenheter. Då kungen icke mådde
väl, när vi skildes åt, såg jag honom nu i min inbillning ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
