- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
98

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

helighet i full marsch med prester och kors och mötte oss samt
följde kungen i egen person, som en bibliotekarie, icke allenast
i de rummen, där vi redan varit, utan ock igenom hela
biblioteket, och viste oss allt hvad som var att se. Gubben var
charmant, och kl. 3 skildes vi åt.» [1]

I Rom, såsom i Florens, var Armfelt sin konung oftast
följaktig under vandringarna bland den eviga stadens
märkvärdigheter. Flitigt besökte de kyrkor, fornlemningar och artister,
ofta vägledda af Sergel, hvars omdömen Armfelt stundom
tecknade sig till minnes i sin dagbok. De ströfvade omkring på
turist-manér och på egen hand bland ruinerna på Forum
Romanum, stego upp i öfversta spetsen af Peterskyrkans kupol, i
sällskap med kejsar Josefs syster, infantinnan af Parma, sågo
»några dussin lättrogna» krypa uppför Scala Santa och hörde i
Propagandan mässan läsas på sju olika språk, på grekiska,
armeniska, etiopiska, koptiska o. s. v. Villa Borghese och Villa
Doria Pamfili voro ofta målet för utfärder; i Villa Aldobrandini
besågs den ryktbara antika freskomålning — nu i Vatikanen —
som efter sin förre egare ännu benämnes Aldobrandinska
bröllopet. Armfelt beundrade »elegansen» i detta berömda
konstverks komposition; men det antika lugnet var honom för strängt
hos hufvudfigurerna: han fann dem vara mera lika »offer än
ett par nygifta personer».

För öfrigt utbildade Armfelt genom iakttagelser och
konststudier, på sitt sätt, det sinne för det sköna i bild och färg,
som han i rikt mått egde. Hans skaplynne och
bildningsriktning voro ej egnade att göra honom till en konstfilosof, såsom
Ehrensvärd; ej heller gjorde han grundliga och lärda
anteckningar öfver hvad han såg, sådana som hans reskamrat Adlerbeth
efterlemnat. Ännu mindre kunde man af honom, mannen af
det 18:de århundradet, vänta ett konstsvärmeri af den art, som
tillhörde de följande slägten, hvilkas estetiska bildning varit
påverkad af romantikens världsåskådning. Han hade inga anspråk
att vara konstkännare i egentlig mening, något, som helt visst
äfven hans snillrike konung, med alla sina förtjenster om
Sveriges konst, gärna lemnade åt fackmännen. Men konstintresse


[1] Det är denna vandring genom Vatikanska museets
skulpturafdelning, som konung Gustaf låtit utföra i en stor tafla med porträttfigurer,
hvilken nu pryder Nationalmuseum i Stockholm. Taflan, utförd af den franske
målaren Gagneraux, beställdes af konungen i Rom och är signerad 1785.
(Sander, anf st. II: 5, 122.) Porträtterna äro mer och mindre träffade;
Armfelt igenkännes såsom den blonde, högväxte ynglingen bakom konungen
mot taflans högra sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free