Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att använda ett i konungens bref ofta återkommande uttryck.
Någon gång röja visserligen Armfelts bref hofmannen, genom
smickrande vändningar och öfverdrifvet prisande af konungens
åtgärder; men nästan lika ofta förekomma i dem exempel, att
gunstlingen icke dolde sitt missnöje, då något icke gick efter
hans önskan. Äfven dessa bref visa, i huru hög grad Armfelt
var en ögonblicksmänniska, ur stånd att dölja sin stämning eller
hålla tillbaka hvad som låg honom på hjärtat. Konungens bref
röja, såsom tillbörligt är, mera mognad och beräkning; men
äfven han torde i dessa förtroliga utgjutelser hafva tecknat sig
själf oförbehållsammare än annorstädes. De blotta tvifvelsutan
mer än en af hans svagheter och kasta stundom ett bjärt ljus
öfver hans politiska missgrepp. Men man kan ej läsa dem utan
sympati för den snillrike konungen med det rörliga sinnet, den
lefvande fosterlandskänslan och det goda hjärtat. Den som i
första hand mottog dessa bref, gjorde det för visso icke heller,
och gömde dem under hela sin lefnad såsom en dyrbar skatt.
I de fragmentariska anteckningar, som Armfelt bestämt för
eftervärlden, skall man förgäfves söka motsvarigheter till de
nedsättande omdömen om konungen, som förekomma i andra
samtidas, såsom i Adlerbeths och J. G. Oxenstjernas memoarer.
Konungen räknade äfven dessa snillrika män till sina personliga
vänner och kunde hafva skäl att fordra deras tacksamhet, så väl
som Armfelts. Det länder icke denne sistnämde till skam, att
hans uppfattning af tacksamhetens förpligtelser var en annan än
dessa samtidas, om han ock stundom varit af en annan tanke
än hans konung i frågor af så väl större som mindre vigt. Han
har säkerligen icke trott sig därigenom träda den historiska
sanningen för nära eller felat i uppriktighet. Ty på sin
tillgifvenhet för sin konung har han ej blott i ord, men i handling gifvit
otvetydiga bevis; och efter konungens död förblef denna känsla,
för att använda ett uttryck af en bland hans närmaste, »helgad
i hans hjärta».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
