Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med påskriften »Mémoires». Det är hennes anteckningar om
sina lefnadsöden till den tid, då hon blef ett politiskt offer för
det hat, hon genom sin kärlek till Armfelt ådragit sig af hans
förföljare. Äfven dessa memoaranteckningar sakna intryckets
omedelbara friskhet; men deras nedskrifvande torde ligga
åtminstone halftannat årtionde längre tillbaka i tiden än den tryckta
sjelfbiografiens. Olikheterna äro också väsentliga. Hon skrifver
ej här en apologi för att anropa eftervärldens medlidande: här
hafva minnena från de segrar, hon vann genom sin skönhet och
sitt lifliga väsen, icke ännu förbleknat. Särskildt dröjer hon
gärna vid bilden af den man, som kom att öfva ett så
afgörande inflytande på hennes öde, och om hvars karakter hon i sin
tryckta själfbiografi ej har något annat omdöme, än att han egde
»ett fördärfvadt hjärta, som han visste att dölja, åtminstone för
mig.» Här har hon med förkärlek skildrat uppkomsten af sin
förbindelse med honom. Å andra sidan saknas i denna
skildring åtskilliga af de rörande anekdoter som, hemtade från
hennes senare autobiografi, i den allmänna föreställningen gifvit ett
tragiskt drag åt hennes sällsamma historia och omgifvit hennes
minne med ett slags martyrgloria redan från början af
hennes bana. [1] Så mycket mera framträder här det utåtvända,
glädtiga sinnet, det lifliga och behagfulla — därjämte ej så litet
behagsjuka — väsendet, som visserligen var egnadt att fängsla
en sådan man som Armfelt.
Det sentimentala svärmeriet tillhörde icke de kretsar, i
hvilka Magdalena Rudenschöld och Armfelt rörde sig i
ungdomsåren, lika litet som de stränga moraliska begreppen. Gustaf III:s
hof kände icke den förälskade qvinnotypen af
“dessa sköna,
som gå och sucka i det gröna,
en evig trånads konterfej.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
