Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag gjorde icke anspråk på något inflytande i
statsangelägenheter» säger M. Rudenschöld i sina anteckningar, »och
oaktadt Armfelts ömma tillgifvenhet var han ingalunda den som
skulle hafva medgifvit något dylikt. Men jag var i högsta grad
angelägen att få hela hans förtroende och att kunna läsa i hans
hjärta, hvilket jag önskade kunna fängsla genom en mera
bestående känsla än kärleken, som hos honom aldrig var
långvarig. Ingen har kunnat vara mera flyktig än han; men ingen
har bättre förstått att vinna tillgift för sin flyktighet. Äfven
det hjärta, som var djupast intaget af honom, kände sig
lyckligt öfver gåfvan af hans vänskap, sedan hans kärlek svalnat.
Han förstår att gifva en sådan värme åt sin vänskap, att den
lemnar qvar illusionen af hvad som varit. Jag har aldrig känt
någon mer än honom, med hvilken detta varit fallet.»
Yttrandet förtjenar uppmärksamhet, isynnerhet från detta
håll. Sanningen af denna iakttagelse rörande Armfelts
underbara förmåga att bevara deras tillgifvenhet, som han en gång
tjusat, äfven sedan han icke gjorde någon hemlighet af att hans
flyktiga sinne vändt sig åt andra föremål, är på många håll
bestyrkt. Två qvinnor af de många, som Armfelt älskat, hafva
dock framför andra visat denna kärlekens fördragsamhet: den
ena var hans ädla maka, som haft rätt att fordra hans
tillgifvenhet odelad, som aldrig mot honom svek sin pligt och som
han aldrig upphörde att betrakta med vördnad; den andra var
Magdalena Rudenschöld, som utan synnerligt betänkande för
honom offrade allt, och som genom tillgifvenhet och trohet mot
honom sökte återvinna den aktning, hon i världens — och
kanske äfven i hans — ögon tidigt förlorat. Olyckan satte dem
båda på hårda prof; men skildringen däraf tillhör ett annat skede
af den lefnadshistoria, som här förtäljes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
