Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syndaregister varit uppförd den förmenta andel, han haft i att
förmå konungen till det afgörande steget mot Ryssland.
Anledningar till ett dylikt antagande saknades dock icke
helt och hållet. Armfelt var, såsom vi sett, en af dem som
tidigast varit invigda i konungens syfte. Hans oförsigtiga
uttalanden hafva säkerligen ofta gifvit anledning till den förmodan, att
han härvid spelade en vigtigare roll än det lydiga redskapets.
Å konungens vägnar invigde han Michael Anckarsvärd, då
öfverste vid arméens flotta och en af Sveriges skickligaste
officerare, i konungens krigiska planer och upplyste honom om de
politiska förbindelser, som med anledning däraf höllo på att
knytas med Turkiet, Preussen och England. Då Anckarsvärd var
obenägen att lyssna till dessa framställningar, uppläste Armfelt,
enligt en anteckning af den förstnämnde, »några reflexioner, som
innehöllo den fasligaste målning öfver finansernas ställning,
missnöjet i riket, konungens ledsnad och villrådighet, hvaraf han drog
den slutsats: kriget är nödvändigt; konungen hade ingen annan
möjlighet att draga sig ur sin labyrint, ty att kalla ständerna
och begära deras hjälp vore för humiliant; men kunde man göra
en lycklig kupp, nog finge man sedan pengar». Han sökte därpå
öfvertala Anckarsvärd att uppgöra en krigsplan och bad honom
»för all del ej afstyrka kriget» [1]. — Då Armfelt å konungens
vägnar förde denna underhandling med öfverste Anckarsvärd
(den 6 Mars), var kriget dock redan beslutadt, och den hemliga
krigskonseljen på Haga, till hvilken Armfelt icke var kallad, hade
länge haft sina sammankomster. Det gällde nu icke mera frågan
om krig eller fred, utan huru planen skulle utföras; och
Anckarsvärds medverkan därvid var framför allt af nöden.
Jämte Armfelt var öfversten baron Hastfehr, sedermera
föga ärofullt bekant för sitt deltagande i de förrädiska
stämplingarna under kriget, en af de första, som voro invigda i
krigsplanerna. Han visste på våren 1788 att berätta i Finland, att
Armfelt var »moteur» till kriget, hvilket Hastfehr själf sade sig
ogilla. »När baron Armfelt sedan kom till Finland, sade han
rent ut», säger dock samme antecknare, som bevarat denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
