Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt sattes trupper i rörelse mot ryska gränsen från
Savolax och från södra Finland, under det att flottan gjordes redo
för att, enligt den af Toll uppgjorda fälttågsplanen, landsätta
den svenska hären i Ingermanland vid Oranienbaum, och
därifrån, understödd af de båda arméfördelningarna i östra Finland,
hvilka skyndsamt borde tåga öfver gränsen, hota Rysslands
hufvudstad. Planen var djärf; och i början syntes allt lofva
framgång.
Generalmajoren K. G. Armfelt hade den 31 Maj, såsom
nämndt är, blifvit utnämnd till befälhafvare öfver de trupper,
som voro afsedda för inbrottet öfver gränsen i sydost. Med
den i närheten af Helsingfors förlagda arméfördelningen bröt
han upp mot gränsen den 7 Juni. Han inträffade den 12 Juni
i Elimä, där högqvarteret togs tills vidare. Till hans kår hörde
äfven G. M. Armfelts regemente, af hvilket likväl 400 man, för
att minska svårigheterna vid transport af tross m. m., fördes
om bord på arméens flotta. De användes sedermera till
förstärkning af garnisonen på Svartholmen vid Lovisa. Den 8 Juni
afreste G. M. Armfelt mot gränsen från Helsingfors, för att i
Lappträsk, beläget två mil från Elimä, närmare kusten, taga
befälet öfver fördelningens högra flygel [1]. Han var där i
grannskapet af gränsen mot Ryssland, och han och hans trupper
brunno af begär att få gå öfver Kymmene elf. Men de ryska
fiendtligheterna läto vänta på sig; och man ansåg sig äfven böra
afvakta konungens länge bebådade ankomst, innan något afgörande
steg togs. Den 23 Juni, midsommaraftonen, samma dag, som
konungen gick om bord i Stockholm, detacherades G. M.
Armfelt med första bataljonen af Nylands regemente jämte
Kymmenegårds sqvadron, 64 man af Elimä jägare och tvenne kanoner
till Lilla Abborrfors, omedelbart vid gränsen, på svenska sidan
af Kymmene elf. Hans lilla fördelning utgjorde där den svenska
härens längst framskjutna förtrupp; och han var beredd att börja
operera på egen hand, så fort signal gafs till anfall. »Oerfaren
och ung, som jag är», skrifver han till hustru midsommardagen
1788 från Lilla Abborrfors, »vill jag undvika att visa mig osäker
och söker i stället att vara så mycket mera verksam. Någon
känsla af fruktan finnes icke i mitt hjärta — jag har ransakat
det; men begäret att visa mig såsom en befälhafvare med
duglighet lemnar mig ingen ro».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
