Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Armfelt insåg dock, att det framför allt gällde att hindra
att konungen, som nu befann sig midt i den missnöjda finska
arméen vid Husula, läte påverka sig af den där rådande
stämningen. Konungens bref till Armfelt under de sista dagarna i
Juli hade burit vittne om hans djupt nedslagna stämning. Han
önskade fred; han förklarade visserligen att till dess denna kunde
vinnas, borde man vara fast som »hälleberget»; men i samma
ögonblick utropade han, citerande den franske skaldens ord:
Heureux qui, content de son humble fortune,
loin de l’éclat où je suis attaché,
vit dans l’état obscur où le ciel l’a placé! [1]
För att upprätta konungens sjunkande mod, skref Armfelt
från Summa den 1 Augusti ett bref, hvilket icke saknar sin
märkvärdighet. Han erinrade om vigten att föra det påbegynta
företaget till slut. »Sexton års ärofull regering», säger han,
»skola icke kunna uppväga ett ögonblicks svaghet. Det sätt,
hvarpå E. Maj:t slutar detta krig, skall afgöra det öde, som
väntar Eder son och Edert rike, samt bestämma det namn i
historien, som E. Maj:t alltid synts så angelägen att bevara.
Förlåt mig, min älskade herre, om den lifliga känslan af min
tillgifvenhet förleder mig att öfverskrida tillbörlighetens gränser!
Världen bör icke få veta, att Ni är förrådd, att man intalat
Eder, att allt var färdigt och i fullständigaste ordning — något
som E. Maj:t trott så säkert, att E. Maj:t försäkrat äfven mig
därom — och att detta vidt utseende och storsinta företag i
hela sin vidd varit byggdt på förutsättningen om en grundval,
som saknades ... Den ton, som herskar bland officerarna och
hos soldaterna vid somliga regementen, är ledsam, men fruktan
för ett värre öde kan endast hjälpa mot denna smitta; och hvem
vill ej hellre slåss som en tapper svensk än gifva sig till rysk
fånge? En stor del af öfverstarna skola vara missnöjda; men
hvarken vet jag hvilka, eller orsaken. Dessa partikulariteter äro
af ingen betydenhet för E. Maj:t, som är van att vinna människor.
... Jag vet att E. Maj.t i djupet af sitt hjärta längtar efter
freden; men jag skulle önska, att munnen aldrig yppade denna
hemlighet. Det enda sättet att draga oss ur denna klämma, är
att världen aldrig får känna var belägenhet.»
Man kan tvifla på att de råd, som här gåfvos, kunnat
ändra sakernas gång, men knappast på det ridderliga sinne, hvaraf
de förestafvats midt under egna frätande bekymmer. Armfelts
[1] Konungens bref 31/7 1788, anf. st. s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0220.html
