Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gunstiga stämningen hos det upproriska armébefälet än af en
underhandling med den förrådde konungen. Hennes glädje öfver
den svenska härens oförmodade återtåg var stor; i konung
Gustafs motgång såg hon »Guds finger»; och med afseende på den
ifrågasatta underhandlingen skref hon till sin gunstling Potemkin:
»det är svårt att ingå i några bestämda underhandlingar med
löftesbrytaren; men när Finland affaller från honom, och
svenskarna församla sig till riksdag, då kan man klippa vingarna på
den irrande riddaren, så att han framdeles flyger lägre» [1]. Hon
byggde således sitt hopp på Sveriges inre oenighet.
Erfarenheten hade lärt Rysslands statskonst att däri se sin mäktigaste
bundsförvandt; och redan innan kriget utbrutit, hade kejsarinnan
gifvit sitt sändebud i Stockholm instruktioner i denna riktning.
Han hade nu, ehuru motsträfvigt, lemnat Sverige; men
kejsarinnan hoppades dock, såsom af hennes ord synes, att hennes
intressen utan hans bemedling skulle tillgodoses.
Efter återtåget till Högfors förblef Armfelt i konungens
omedelbara grannskap, och deras brefväxling, som under de
närmast föregående månaderna så lifligt afhandlat krigets
tilldragelser, utbyttes mot de förtroliga samtal, under hvilka
konungen utgöt sina bekymmer i vänskapens sköte. Armfelt var
af hans omgifning den som stod honom närmast; på hans trohet
kunde konungen med visshet räkna. Den sattes äfven på prof;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
