Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var likväl icke endast i dalkarlarnas uppstudsighet, som
Armfelt såg faran: han var äfven angelägen att förebygga, att
denna odisciplinerade skara komme att användas till något annat
än att hålla hufvudstadens missnöjda i en helsosam skräck —
på afstånd. Konungen ville gå längre. I sitt strafftal till adeln
på rikssalen den 17 Februari erinrade han om att de funnes i
grannskapet, ehuru han försäkrade om sin fredliga afsigt med
deras ditkallande. [1] Men en annan dag — det var kort
därefter, den 16 Mars, då förenings- och säkerhetsakten skulle
föredragas vid adelns plenum — hade han för afsigt att själf föra
den fruktade skaran i Stockholms omedelbara grannskap. Han
misstänkte, att Armfelt icke skulle vara benägen att deltaga i
denna demonstration, och nämnde för honom ingenting om sin
afsigt; och i den biljett, hvari han samma dags morgon
underrättade om sin önskan att kåren vore uppställd vid hans
ankomst till Drottningholm, tillrådde han Armfelt, som var
plågad af reumatism, att för tillfället lemna befälet till dennes
närmaste man, öfverstelöjtnant Tersmeden. Armfelt genomskådade,
enligt sin egen berättelse, genast konungens hemliga tanke; han
»steg till häst, oaktadt de mest stickande smärtor, lät
dalkarlarna marschera konungen till mötes, deployerade, så godt han
kunde, sina kolonner, och gjorde konungen ännu en gång
föreställningar, på samma gång som han helt och hållet
underkastade sig hans vilja, i händelse beslutet vore oåterkalleligen
fattadt. Konungen var icke synnerligen belåten att träffa Armfelt,
ännu mindre att se sig genomskådad; men lät slutligen
fullständigt öfvertyga sig om sanningen.» [2]
Denna anekdot, som bestyrkes af andra samtidas
berättelser [3] visar, att »den nye Sejanus» ingalunda vid alla tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
