Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta steg å konungens sida mera vore riktadt mot hans
missnöjda syster Sofia Albertina, än mot hennes kavaljer.
Hertiginnan anmärker — och anmärkningen hedrar hennes förstånd,
hvilket var mindre förvilladt af partiandan än hennes omgifnings
— att »de officerare, som tagit afsked, i själfva verket haft orätt,
och att deras uppförande icke kunde ursäktas.»
*
Konungen sökte sin tröst mellan hvilostunderna i en
ansträngd verksamhet. Ej blott förberedelserna till det stundande
finska fälttåget upptogo hans tid. I ännu högre grad
sysselsattes han af de diplomatiska underhandlingarna för vinnande af
understöd i kriget mot Ryssland, hvars slut under denna vinter
syntes mera aflägset än någonsin. [1] Armfelt var den som nu
framför alla andra erhöll del af konungens afsigter äfven i den
yttre politiken, och han fortsatte de underhandlingar med
Preussens och Englands sändebud, hvilka under konungens vistelse i
Finland varit honom anförtrodda. Ingen af dessa makter
föreföll benägen att på allvar uppträda till Sveriges förmån: deras
ändamål syntes vara att genom obestämda förhoppningar söka
förmå Sverige att fortsätta kriget. Konungen uppgaf dock ej
hoppet att vinna dessa bundsförvandter; men äfven utan deras hjälp
ville han fortsätta kriget. Han uppställde, enligt sina ord till
Armfelt, [2] såsom grundsats: »ingen fred; ty», tillägger han,
»skulle jag också förlora min tron, så gör jag icke fred, förrän
jag antingen är segrare eller besegrad; och hittills är jag
ingendera».
En hemlig underhandling af annat slag än de diplomatiska,
men som i ännu högre grad än dessa fordrade försigtighet och
tystlåtenhet, anförtroddes tidigt på våren 1790 åt Armfelt, kort
före hans afresa till arméen i Finland. Den utgör en episod i
dennes politiska lif, som icke bör med tystnad förbigås, huru
[1] Se Wahrenberg, Bidrag till historien om Gustaf III:s sista
regeringsår, anf. st. s. 340, Schinkel, II: 108 och Ehrenström. Ant. I: 235.
[2] 28/12 1789, anf. st. s. 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0299.html
