- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
301

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visserligen den förstnämnde, sedan han afslagit anfallet vid
Pirttimäki den 5 Maj, att förstärka Armfelts kår, för att möjliggöra
dennes framträngande öfver Savitaipal; i sin ordning skulle åter
Stedingk förstärkas af trupperna från Karelen [1]. Armfelt
ansåg dock, att Stedingk af sin fördelning icke kunde komma att
afstå mer än 2 à 300 man, då han vore tvungen att bevaka
gränspasset vid Puumala. — Underrättelserna från arméen vid
Kymmene voro ej heller egnade att väcka förhoppning om snar
samverkan med dem för framträngande på det ryska området.

Till dessa motgångar, dubbelt nedslående för en sådan
»Marschall Vorwärts» som Armfelt, kom äfven en häftig och
plågsam sjukdom; och äfven han hade ögonblick, då han
misströstade om framgången och talte om att lemna sitt befäl till
Stedingk. För honom hyste han stort förtroende och yttrade i
ett bref till konungen, att »hans person helt säkert är lika
mycket värd som en armé». Han hoppades att Stedingk skulle
kunna fortsätta hvad han själf börjat. Men konungen var af en
annan tanke. Han ville alldeles icke höra talas om, att Armfelt
lemnade befälet åt någon annan: det var på hans verksamhet,
som han i främsta rummet räknade. »Stedingk är general», skref
konungen [2], »det vill säga att han slåss bra för att försvara sig;
men att han icke vågar handla. Jag har befallt honom att från
sin kår afsända förstärkning till er, just därför att jag visste att
det skulle vara onyttigt att försöka få honom att verksamt
uppträda, och att ni skall handla».

Frågan förföll. Stedingk förblef i stillhet vid Pirttimäki;
och äfven Armfelt, som eljest i sina enskilda uttalanden under
denna tid berömmer hans förhållande och endast beklagar att
han icke förstått att göra sig älskad af sina underlydande,
uttryckte ej sällan i sina bref till konungen sitt missnöje med
Stedingks brist på företagsamhet [3].

Emellertid hoppades Armfelt i midten af Maj kunna göra
det mångomskrifna anfallet mot Savitaipal. Med otroligt besvär
hade han fått två kanonbåtar färdiga och låtit släpa dem öfver
land till Saimen, då han upptäckte att fienden där hade en hel
eskader och hotade hans ställning med ett anfall från sjösidan


[1] Stedingk, Mémoires, I: 261.
[2] 17/5 1790, anf. st. s. 139, jämte noten.
[3] »Han begär af mig förstärkningar, i stället för att skicka sådana;
han vill att jag skall vidtaga åtgärder för att skydda hans magasiner etc.
etc.» (Armf. till konungen 10/6 1790). Han ansåg att det länge omtalta
anfallet mot Puumala borde hafva utförts af Stedingk. men »satan har makt
med hans rådgifvare», (Armf. till sin hustru 25/5).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free