Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att, såsom han uttrycker sig, »sätta preussiska hofvet på det
hala» och begagna det gjorda fredsanbudet för att tvinga
Preussen till ett bestämdt afgörande af de långvariga
underhandlingarna om förbund. En preussisk diversion mot Lifland,
betydliga subsidier och en garanti att Sverige skulle återfå sin gräns
mot Ryssland, sådan som den bestämdes genom freden i Nystad
— detta var det pris för sitt fortsättande af kriget, som konung
Gustaf uppställde i bref till sin frände, konung Fredrik
Vilhelm af Preussen. Innan svar hunne ankomma — det begärdes
inom en månad — skulle han söka draga ut på tiden med
fredsunderhandlingarna.[1]
Den spanske kuriren qvarhölls tills vidare under
hvarjehanda förevändningar — han vistades i Borgå i konungens
handsekreterare Ehrenströms sällskap — och först den 7 Maj
afgaf konungen sitt svar till chevalier de Galvez. Det var sedan
han vunnit slaget vid Valkiala och sedan det ryska anfallet mot
Kärnäkoski med heder blifvit tillbakaslaget; han kunde sålunda
med ökad styrka framställa sina anspråk för öppnandet af en
underhandling. De gällde i främsta rummet, att Portens
intressen icke lemnades ur sigte — »hedern och uppriktigheten fordra,
att jag ej glömmer dem».[2] Han föreslog därföre att blifva
antagen till medlare vid blifvande freden mellan Ryssland och
Turkiet eller ock att erhålla så fördelaktiga villkor för en
separat fred, att de kunde tjena honom till rättfärdigande inför hans
bundsförvandt. En sådan fördel vore vinnandet af en militäriskt
hållbar gräns mot Ryssland genom utvidgandet af det svenska
området. På det bestämdaste vägrade han att gå in på den af
kejsarinnan föreslagna amnestien för de svenska förrädarna.
»Isynnerhet», heter det, »vid en tidpunkt, då de band, som
förena folken med sina suveräner, i mer än ett land hålla på att
upplösas, är det i alla suveräners intresse att icke tillåta dylika
exempel; och jag vädjar i denna fråga till kejsarinnans
storsinta tänkesätt. Säkerligen föraktar hon i botten af sitt hjärta
dessa förrädare för mycket, för att icke lemna dem åt sitt
förtjenta öde, eller för att åtminstone icke fasthålla vid en punkt,
som är emot vårt gemensamma intresse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
