- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
317

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under tusen förevändningar oupphörligt skickat mig
parlamentärer; under förmodan att detta skedde för att spionera, har jag
alltid behandlat dem med all möjlig försigtighet och artighet.
Efter träffningen den 30 (April) mångdubblades detta med
anledning af de döda och sårade. Våra bref innehöllo
komplimenter och skämt, ända till dess att Igelströhm den 14 Maj à
propos des bottes skickade mig en ambassad af fem officerare
med ett bref till Kärnäkoski. Jag befann mig då i S:t Michel;
och för att undvika att tala om min frånvaro för dessa herrar,
hittade man icke på något bättre än att göra mig sjuk och
uppgifva, att jag därföre icke kunde mottaga parlamentärerna.
Detta bref från Igelströhm talade mycket om kejsarinnans
fredliga afsigter, om alla människors aktning för E. Maj:ts höga
egenskaper, om ryssarnas önskan att den gamla förbindelsen
kunde återknytas mellan tvenne monarker, så värda hvarandras
vänskap och att njuta af freden; och slutligen säger han: »Och
eder, herr baron, som i så hög grad förtjenar eder herres
välvilja, edert fäderneslands tacksamhet och edra fienders aktning,
eder tillkommer det att fullborda det stora verk, i hvilket jag
af hela mitt hjärta skulle vilja taga del, efter som vår
belägenhet på de platser, hvarest vi ömsesidigt befinna oss, synes
bidraga därtill.»

Detta bref var således det första direkta steg till
åvägabringande af fred, som kejsarinnan vidtog genom sin redan en
månad förut utsedde underhandlare. Armfelt, som icke kunde
hafva någon aning om det uppdrag, som väntade honom vid
fälttågets slut, men som däremot hade i friskt minne de förslag
i samma syfte, som gjorts honom från rysk sida 1788, och de
underhandlingar, som fosterlandsförrädarna drifvit på egen hand,
var nära att lemna brefvet åt föraktets tystnad, då han, enligt
sina egna ord, icke tilltrodde sig att kunna göra det i höfliga
ordalag. — Konungen hade emellertid skyndat att antyda för
Armfelt hvad den spanske kuriren, som passerat hans läger,
hade medfört. [1] Skäl funnos sålunda att antaga, att Igelströhms
afsigt ej vore att fiska i grumligt vatten. Själf önskade
Armfelt lifligt freden och har i sina förtroliga bref till sin hustru
från denna tid ofta uttalat sin åsigt om dess nödvändighet. [2]


[1] Se konungens bref från Sackjärvi 25/4 1790, anf. st. s. 127.
[2] «Jag hoppas«, heter det i ett af dessa bref, «med alla mina
fredliga önskningar, att uppföra mig såsom jag gjort hittills, om kriget varar;
men jag tviflar att någon ’patriot’, till och med af de allra fegaste, med så
mycken ifver längtar efter slutet på dessa händelser, hvilkas förlopp är lika
så sorgligt som föga inbringande.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free