Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda fredsunderhandlarna medförde till konferensen den
2 Augusti hvar sitt förslag. I det svenska [1] yrkades en
formlig förbindelse af Ryssland att icke inblanda sig i Sveriges inre
angelägenheter, ömsesidigt utlemnande af politiska och andra
förbrytare, ny gränsreglering i öfverensstämmelse med den i
Nystadska freden fastställda gräns, samt Gustaf III:s antagande
såsom medlare mellan Ryssland och Turkiet. Intet af allt detta
fanns omnämndt i det ryska motförslag i 8 punkter, hållet i
allmännare ordalag, som framlades af general Igelströhm. Genom
Armfelt erhöll konungen samma dags afton del af det ryska
förslaget, hvilket ingalunda vann hans bifall. Han skyndade att
i Armfelts namn skrifva ett bref till Igelströhm, [2] hvari han
framhöll, att Sverige behöfde för de stora uppoffringar, kriget
kostat, erhålla någon ersättning, särskildt genom en tryggad gräns,
samt vidlyftigt uppehöll sig vid frågan om freden med Turkiet,
hvilken icke vidrörts i det ryska förslaget, under upprepande af
sin fordran att blifva antagen till fredsmedlare. »Konungen»,
skref han, »skulle säkert ingifva kejsarinnan en bra dålig tanke
om sin trovärdighet, om han åsidosatte sin bundsförvandts
intressen.»
Igelströhm fann, enligt sina egna ord, [3] dessa konung
Gustafs fordringar tyda på allt annat än försonlighet; han vågade
icke ens, säger han, meddela dem åt sin herskarinna, ännu mindre,
i strid med sina bestämda instruktioner, inlåta sig på något
medgifvande. Följden blef att öfverläggningen vid den följande
konferensen blef allt annat än fredlig, och att denna tvärt
afbröts. Kejsarinnan, som genom general Saltikov i Viborg
erhållit kännedom om detta uppträde och om de »orimliga och
förödmjukande» villkor, som föreslagits af Gustaf III och hans
»mignon», fann att Igelströhm därvid handlat »en franc et loyal
chevalier». [4] Men redan följande dag, innan han erhållit denna
uppmuntrande skrifvelse från sin herskarinna, hade Igelströhm
skyndat att i ett bref till Armfelt göra ett slags ursäkt för sin
öfverilning och anhållit om ett nytt möte, för att ytterligare
förklara sig och börja att »lägga handen vid verket». Och
konung Gustafs oro öfver »ce grabuge» målar sig icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
