Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var icke utan skäl: i själfva verket lyckades han att, enligt
sin herskarinnas befallning, åt dessa underhandlingar gifva en
vändning, som gjorde deras slutliga resultat så föga fördelaktigt
som möjligt för Sverige. De politiska förhållandena i Europa
och konung Gustafs egna personliga sympatier gynnade äfven
det ryska kabinettets plan att kasta underhandlingens
tyngdpunkt utanför de mellan Sverige och Ryssland sväfvande frågorna.
Frankrikes angelägenheter och återupprättandet af det
franska konungadömet hade länge sysselsatt konung Gustafs tankar;
och i början af 1791 hade han i Petersburg genom Stedingk
framställt förslag om ett gemensamt uppträdande af de nordiska
makterna i frågan om erkännande af den nya franska flaggan:
genom en gemensam not borde svenska, ryska och danska
hamnar förklaras stängda för fartyg med denna flagga [1].
Kejsarinnan afböjde detta förslag, men visste sedermera att skickligt
begagna sig af sin grannes förbittring mot franska revolutionen.
Hon förstod att hos honom underhålla tanken på ett gemensamt
uppträdande till franska konungadömets försvar, och framställde
i detta afseende förslag af vida mera omfattande beskaffenhet
än den ifrågasatta demonstrationen mot franska trikoloren. Det
blef också planerna mot Frankrike, som i underhandlingarna
mellan Sverige och Ryssland 1791 togo lejonparten af konung
Gustafs intresse.
Katarina II var genom sina personliga tycken, såsom
envåldsherskarinna, utan tvifvel en lika afgjord motståndare till
revolutionen och dess idéer, som Gustaf III. Men hennes
statskonst hade intet af det ridderligt äfventyrliga, som Gustaf III:s;
slugt beräknade hon de fördelar, som hon skulle skörda i Polen
genom att på annat håll sysselsätta sina grannar. I sina
förtroliga yttranden gjorde hon ingen hemlighet häraf. »Jag är glad,
att jag tills vidare kan sysselsätta konungen af Sverige med de
franska affärerna», yttrade hon i Juli 1791. Hon berättar, att
hon »eggat» den svenske konungen, så väl som hofven i Berlin
och Wien, för hvilkas inblandning i de franska angelägenheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
