Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverenskommelse ändå möjligen kunde träffas rörande gränsen;
men ansåg, att Ryssland säkert skulle göra större svårigheter
med afseende på penningunderstödet än de allierade och
Turkiet. Några dagar senare kunde han meddela nya
underrättelser om kejsarinnans varma intresse för Frankrike och uttala
förhoppningar att erhålla Suttula och Nyslott, mot afstående af
alla anspråk på Kärnäkoski och Valkiala. Hela kejsarinnans
penningunderstöd för rustningarna till Frankrikes förmån komme
dock att inskränka sig till 500,000 rubel. — I allmänhet var
det, enligt Armfelts bref, endast penningfrågan, som syntes
utgöra hindret för fullbordandet af den hemliga öfverenskommelsen
rörande Frankrike.
Det var, såsom man finner, en växling mellan bedrägliga
vänskapsbetygelser och beräknad kallsinnighet. Armfelt
beklagar sig mer än en gång öfver de resultatlösa öfverläggningarna
med Stackelberg och öfver »det moskovitiska högmodet, som
fordrar att man, endast för äran af en förbindelse med
Ryssland, skall öfvergifva det politiska system, som man förut
omfattat» [1].
Men för konungen gällde det vid denna tid framför allt att
hastigt få saken klar, för att kunna sätta i gång de stora
planerna. Fullkomligt blind var han visserligen icke för det
tvetydiga i kejsarinnans hållning, äfven med afseende på de franska
angelägenheterna [2], men så mycket angelägnare var han att
undanrödja alla hinder för vinnandet af hennes bestämda
samverkan. »Det tillkommer eder», skrifver han den 10 Juli från Aachen
till Armfelt och Franc, »att påskynda afslutandet af traktaterna
med Ryssland, och om nödigt penningeunderstöd lemnas, bör
man icke gräla om Valkiala och Kärnäkoski; likväl bör man
försöka att behålla dem. Men om man lemnar så mycket
penningar, som behöfves, samt trupper för Frankrikes bistånd, så
böra vi vara lika frikostiga som kejsarinnan och uppoffra några
klippor för att komma ett förtryckt konungahus till hjälp.
Hufvudsaken är att komma till ett slut och att någon gång få ljus
i denna angelägenhet» [3]. Mer än någonsin längtade han efter
ett förbund med »den herskarinna, som ensam uppbar de krönta
hufvudenas ära», och hvars »stora själ» nu hade tillfälle att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
