Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflytande för att utverka hans bifall till förslaget [1]. —
Konungens vänner hyste den förhoppning, att sysselsättningen med
riksdagens angelägenheter skulle afvända hans uppmärksamhet från
de vidtsväfvande krigsplanerna. Lyckades försöket, hvilket
visserligen icke var utan sina vådor, visade det sig att den
missnöjda adeln icke längre bestämdt motsatte sig konungens
önskningar, och att reda kunde bringas i Sveriges förvirrade
finansiella förhållanden, så kunde en lyckosammare framtid väntas för
Sverige inom dess egna gränser, än de lysande, men ovissa
framgångar, som ett vidt omfattande krig kunde erbjuda.
Att Armfelt och de, som jämte honom yrkat på riksdag,
icke alldeles misstagit sig i beräkningen att riksdagens fredliga
förlopp, åtminstone för tillfället, skulle leda konungens tankar i
denna riktning, därom föreligger ett vittnesbörd i Armfelts otryckta
memoarer, hvilket icke saknar sitt historiska intresse. Han
berättar följande:
»Samma dag, som vi slutade riksdagen (i Gefle), sade
konungen mig ordagrannt följande ord: »Le mieux, mon ami, est
souvent l’ennemi du bien. Ett krig mot fransmännen skulle
kanhända ännu en gång bringa mig på branten af min undergång,
under det att jag endast behöfver bevara freden för att lefva
lyckligt. För öfrigt hafva vi inga penningar, och ingen lär gifva
oss några. Så tänker jag och så bör jag tänka såsom konung;
såsom adelsman och tapper riddersman skulle jag nog hafva
lust att deltaga med min egen person; och kanhända ger jag
mig åstad för att såsom enskild person fresta lyckan». — Jag
skakade på hufvudet utan att svara någonting; jag inskränkte
mig till att erinra honom, att hans person vore för väsentlig,
för nödvändig för hans lands lugn och välfärd för att företaga
en dylik korsriddarfärd och sätta sitt lif på spel . . . Vi
afhandlade ännu en gång samma ämne vid ett annat tillfälle, då han
yttrade sig i samma anda och försäkrade mig, att jag med godt
samvete kunde lugna dem, som voro oroliga för ett nytt krig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
