Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olycklige konung Ludvig XVI:s belägenhet afundsvärd, då han
såg den franska adelns tillgifvenhet och trohet emot en konung,
som jämförelsevis för den gjort så litet. I samma bref yttrade han
med afseende på förslaget om riksdag: »Utgången af ett
fältslag är oviss, men då man modigt kämpar, så kan till och med
ett nederlag blifva ärofullt. Det förhåller sig annorlunda med
detta slags krig; och oaktadt min seger 1789 — den köptes bra
dyrt, på bekostnad af mitt enskilda lugn och trefnaden i mitt
umgängeslif — så brinner ännu elden från 1786; . . . och för
öfrigt, så länge Jakobiner finnas till, kan man icke räkna på
någonting annat än på alla möjliga bemödanden för att omstörta
allt.» — Vi hafva äfven sett, att Armfelt under senare delen af
1791, med fara att mista konungens ynnest, oförtrutet arbetade
på att omstämma honom, och att han slutligen lyckades
öfvertyga konungen om vigten af att genom ständernas hjälp få
rikets finanser ordnade. [1]
Konungen syntes dock, sedan han fattat sitt beslut, icke
blott befara motstånd af adeln, utan fruktade lika mycket, att
hans vänners ifver skulle omöjliggöra den försoning med gamla
motståndare, som han så ifrigt önskade. Rykten voro gängse,
att Armfelt och de honom tillgifna männen af 1789, hvilka nu
tillhörde regeringskretsarna, hade för afsigt att ytterligare
framkalla en statskupp, riktad mot adeln. Dessa rykten hade sitt
ursprung från Armfelts fiender och saknade all grund: han
såväl som hans vänner önskade lika uppriktigt som konungen den
inre fredens återställande. Tanken på en ny statskupp synes
dock hafva väckt konungens oro; och han lär, enligt Armfelts
egna uppgifter, upprepade gånger hafva frågat honom, om icke
någon dylik plan i hemlighet vore påtänkt. [2] Med lugnt
samvete kunde denne därtill svara nej, och hans förtroliga
yttranden från denna tid visa, att han icke önskade något högre, än
att allt måtte aflöpa så fredsamt som möjligt.
Uppkomsten af dessa rykten var till någon del att söka i
Armfelts egen oförsigtighet. Han kände lifligt medvetandet af
det ansvar, han åtagit sig genom yrkandet på riksdagens
sammankallande: att dess utgång skulle svara mot konungens
önskningar, ansåg han äfven som en hederssak för sig själf. Han
var därföre beredd att, om motståndet skulle visa sig
öfvermäktigt, utan betänkande tillråda energiska åtgärder. Hans
stämning mot konungens motståndare, hvilkas afvoghet i så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
