Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att »hela hans existens därigenom sattes på spel», och trodde
sig genom detta vågstycke hafva förvärfvat nya anspråk på
konungens erkänsla. [1]
Till Armfelts oförsigtiga utlåtelser, hvilka syntes innebära
ringaktning för ständernas öfverläggningsfrihet, kom äfven det
öfvermodiga sätt, hvarpå han, såsom nämndt är, uppträdde i Gefle. [2]
Å konungens vägnar och såsom föreställande hans person höll
han under riksdagen en taffel — den största och yppigaste jämte
landtmarskalkens — hvarest, enligt en samtidas anteckning,
»prakt, vällust och högfärd voro förenade. Han inviterade till
sig ämbetsmän och ledamöter ur alla stånd; mottog dem med
en förnämhet, som var nästan kunglig, satte sig själf alltid främst
och, just som kungen, kallade dem han ville till sina grannar.» [3]
Afsigten med denna kungliga gästfrihet var den under
dessa tider vanliga: att under enskilda samqväm bereda
framgång åt regeringens önskningar, innan de i stånden föredrogos.
På enskild väg kunde sålunda konungens förtroendeman inverka
[1] Schröderheim, sid. 149.
[2] Se ofvan, sid. 344.
[3] Wallqvist, sid. 105. Han fortsätter: «För honom själf var serveradt
med ett litet saltkar af guld, samt sked, knif och gaffel, förgylda. Till
taffelmusik hade han åtta tyskar, klädda på det präktigaste med breda
silfvergaloner i alla sömmar. När han talade, var det att göra nåd eller narr åt
någon.« — Han tillägger följande anekdot, såsom bevis på de «ledsamheter«,
hvarför Armfelt stundom blef utsatt. «När biskop Krogii dödsfall blef
bekant, var biskop Gadolin en dag hos general Armfelt till middagen.
Generalen sade då: «Hvem kommer nu hit i Krogii ställe från Borgå stift?« —
Gadolin svarade: «Det vet jag icke«. — Generalen nämnde då en, som
skall hetat Stockman (ni fallor), och sade: «Jag undrar om han icke
kommer. Det är en qvick karl och en förbannad skälm, så att han nog duger
till biskop, eller hvad tycker ni?« sade han till Gadolin. — «Jo jo, men«,
sade gubben. «De äro sådana de mesta, som komma sig upp i alla stånd.«
Generalen skall flatnat, men man har skrattat högt öfver bordet.« — Äfven
Schröderheim har mycket att berätta om Armfelts taffel (sid. 122 o. f.). Det
väckte, enligt honom, adelns förargelse, att han tillsammans med de
förnämsta af adeln bjöd icke allenast några prester och borgare — bland de
sistnämnda den ifrige rojalisten Westman, som nyligen från borgerskapets klubb
utkört en adelsman, som han (och äfven Armfelt, enl. bref till hans hustru 29/1),
ansåg för en af oppositionsmännens utskickade — utan äfven «3 à 4 de
otäckaste och svinaktigaste bönder«. Dessa sistnämnda kysste hans hand efter
måltiden. — Såsom bevis på den ringa aktning, som Armfelt, oaktadt sin
lysande ställning, skall hafva åtnjutit bland adeln, anför Adlerbeth I: 254, att
åtskilliga af dess ledamöter vägrade att hörsamma hans bjudningar. —
Samtliga dessa antecknare tillhörde Armfelts fiender; och mycken öfverdrift torde
ligga i deras skildringar. De visa emellertid den rådande stämningen mot
Armfelt inom vissa kretsar, samt att hans utmanande hållning icke undgått
att framkalla ovilja. (Jfr äfven Ehrenström, anf. st. s. 370.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0396.html
