- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
2

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ed, och särskildt anmärkte jag den ifver, som några af
oppositionens medlemmar lade i dagen, då de besvuro Säkerhetsakten:
några höjde rösten för att göra sig bemärkta, andra stego upp
på stolar och bänkar för att synas. Slutligen gick man, utöfver
det vanliga formuläret, äfven ed på att testamentet och
konungens sista vilja skulle följas» [1].

För ingen, den unge konungen undantagen, som enligt ett
ögonvittnes ord, mottog trohetseden »förkrossad, med
konvulsiviska ryckningar i ansigtet, ögonen uppsvällda af gråt och med
en uppsyn, som förrådde motvilja att mottaga hyllningen» [2],
kändes slaget så tungt, som för Armfelt, Gustaf III:s närmaste
vän och förtrogne. Hans krafter sveko honom efter det nyss
skildrade uppträdet, och han måste föras till sin egen bostad i
slottet. Här mottog han besök af andra konung Gustafs djupt
bedröfvade vänner. Ehrenström, hvars öden under den närmaste
tiden blefvo så nära förenade med Armfelts, fann honom
fördränkt i gråt; Ehrenström svor där en evig trohet åt Gustaf
III:s minne och tillgifvenhet åt hans tröstlöse vän. Nordin
inställde sig äfven hos honom och berättar om sitt besök: »Vid
min inkomst låg baron Armfelt på en soffa gråtande, tog mig i
famn och kysste mig många gånger, helsade mig in specie ifrån
salig konungen, som nämnt mig flera gånger under sjukdomen ...
Ibland det sista salig konungen sagt till Armfelt var ock: helsa
alla mina trogna vänner och tjenare, och tacka dem för deras
trohet» [3]. Äfven lagman Håkansson var bland dem, som sågo
den djupa sorg, hvari konungens död försänkt hans vän, och
sökte gemensamt med Nordin att återbringa honom till fattning
och att lugna de olycksbådande framtidstankar, som, enligt
Armfelts egen berättelse, redan nu fyllde hans sinne.

»Upprepade budskickningar, fortsätter Armfelt, kallade mig
till det rum, där den tillförordnade regeringen samlats. Så fort
jag kom, bad mig hertigen på det mest förbindande sätt, att
för det allmänna bästa och af vänskap för honom underkasta
mig den ansträngningen att begifva mig ut för att lugna
folkmassan och taga eden af borgerskapet på rådhuset. I samma


[1] Jämför Nordins berättelse, anf. st. s. 226, som företer några smärre
olikheter, och Ehrenströms Anteckningar (I: 399 o. f.) om förloppet strax
efter konungens död, öfverensstämmande med Armfelts framställning. I
allmänhet visar en jämförelse mellan Armfelts otryckta memoarer för denna tid
och Ehrenströms Anteckningar, att de förstnämnda af Ehrenström flitigt
anlitats såsom källa. Han hade dem länge i förvar. (Jfr ofvan I: 462).
[2] Ehrenström, anf. st. 1: 401.
[3] Nordin, anf. st. s. 227.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free