- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
7

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustaf III icke iklädt sig någon förbindelse därtill; i stället att
bekämpa revolutionen med väpnad arm, borde man genom
vaksamhet och noggrann uppsigt hindra den revolutionära smittans
utbredande inom landet. Han redogjorde för den arbetsordning,
som konung Gustaf följt vid behandlingen af regeringsärendena,
och han slutade med att tillråda hertigen-förmyndaren att kalla
den unge konungen till deltagande i regeringskonseljens
öfverläggningar. Hertigen hörde honom uppmärksamt och tycktes i
allmänhet gilla dessa åsigter. Endast i frågan om Frankrike
uttalade han en bestämdt afvikande mening: det vore omöjligt
att förblifva blott åskådare till det stundande kriget mellan
Frankrike och den kontra-revolutionära koalitionen; och han utgöt sig
i förbannelser öfver de franska kannibalerna och
konungamördarna — uttryck, som Armfelt fann vara »rodomontader» i
hertigens mun. I sjelfva verket motsvarades de föga af hans
följande politik, såsom af historien kändt är.

Det var äfven på grund af detta samtal, som hertigen
beslöt att låta sin myndling, den unge konungen, i egen person
mottaga truppernas hyllning den följande dagen. »Konungen
var till häst vid sidan af sin farbror, berättar Armfelt; öfverallt
rönte han de omisskänneligaste bevis på det allmänna
deltagandet. Jag mottog H. M:t i spetsen för andra lifgardesregementet
och borgerskapets militärkår. Denna promenad, från ena ändan
af staden till den andra, räckte länge; och den unge konungen,
huru nöjd han än var att få visa sig till häst och klädd i sin
blå syrtut à la Karl XII, var ganska trött, då han kom hem.
Likväl hade ingenting undgått honom, och på eftermiddagen
berättade han mig åtskilliga små uppträden, som jag icke gifvit
akt på, så väl bland folkmassan, som rörande hertigen, hvilken
mot honom visat en vördnadsfull hållning».

Några dagar senare egde det kungliga likets bisättning
rum: ett egendomligt öde ville, att den konungs döda kropp,
som offrat så mycket af sin rika begåfning åt ceremoniväsen,
vid detta tillfälle behandlades med så föga varsamhet, att det
föreföll stötande, och att hela ceremonien höll på att misslyckas.
Locket till likkistan var för litet och kunde icke skrufvas fast;
då den skulle bäras utför trapporna till katafalken, var det nära
att den fallit till golfvet, och den döda kroppen höll på att ramla
ur kistan. Dröjsmål, oreda och buller störde såväl denna
ceremoni, som den högtidliga begrafningen, hvilken egde rum några
dagar senare. Armfelt, såväl som andra samtida, funno dessa
uppträden högst störande: de tillskrefvos i någon mån den nye

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free