Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändringen af krigskollegium kom icke till stånd, men Toll blef
dess president, med säte i konseljen för krigsärenden.
Äfven i frågan om andra befordringar följde den nye
regenten under de första veckorna efter konung Gustafs död de
råd, som gåfvos af dennes förtrogne. På Armfelts och Taubes
råd utnämndes Lagerbring i enlighet med den aflidne konungens
vilja till statssekreterare för krigsärenden efter v. Carlsson, som
förflyttades till presidentstolen i Vasa hofrätt; och regeringsrådet
Zibet, känd såsom en ifrig gustavian, blef statssekreterare för
utrikes ärenden. Till den unge konungens guvernör kallades
hans bortgångne faders personlige vän, grefve Gyldenstolpe.
Äfven i andra afseenden lät hertigen förstå, att han ärnade följa
samma regeringsgrundsatser, som förut varit rådande. Med
tillfredsställelse antecknade Nordin [1], att »hertigens system syntes
nu vara fattadt att bibehålla salig konungens styrelsegrunder,
men tillika i allt söka förena sinnena». Han ansåg, att regenten
»hedrade sin salig broders ord», då han godkände alla dennes
löften i ecklesiastika frågor, så snart Nordin kunde åberopa hans
bifall; och han fann mer än en gång, att hertigen i
regeringsangelägenheterna visade »en utmärkt rättvisa och försigtighet».
I sitt lefnadssätt och arbetsfördelning införde hertigen enkelhet
och ordning; vid sina dagliga audienser hade han i början långa
och allvarsamma öfverläggningar med den nye överståthållaren
i Stockholm.
Till Armfelts åligganden såsom öfverståthållare hörde, att
följa och deltaga i ransakningen öfver konungamordet och att
vaka öfver de sammansvurnas bestraffning. Han var ofta
närvarande vid förhören och gjorde äfven besök hos de fängslade.
En af dessa, kongl. sekreteraren Joh. v. Engeström, har i sina
efterlemnade anteckningar utförligt beskrifvit ett af de samtal,
han i fängelset hade med öfverståthållaren [2]. Ingen kunde undra
öfver dennes förbittring mot konungamördarna, och ryktet hade
redan haft mycket att berätta om Armfelts blodtörstiga
hämdplaner [3]. Vare sig nu att Armfelt varit öfvertygad om
Engeströms oskuld, eller att han hoppats genom en oväntad foglighet
aflocka honom bekännelse: visst är, att det samtal, som den 17
April egde rum emellan dem båda, ingalunda syntes röja något
öfvermod eller maktmissbruk från den förstnämndes sida. Det
rörde sig kring allmänna ämnen, om »patrioternas» och Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
