Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans regering på den närvarandes bekostnad. Kring Armfelt
samlades dessa män till förtroliga samqväm. »Våra samtal,
säger Armfelt, rörde sig vanligen om det förflutna med saknad,
om det närvarande med oro, och om det tillkommande med
mera fruktan än hopp. Dessa samqväm voro för öfrigt
ingenting mindre än stridande mot regentens intressen, och de förslag,
som där väcktes, hade inga andra ändamål än konungens tjenst
och statens väl». Deltagarna voro män, som längre fram alla
i mer och mindre grad blefvo föremål för förmyndarestyrelsens
förföljelser: Gyldenstolpe, Lagerbring, Zibet, Håkansson, bröderna
Nordin, Ahlman, J. Fr. Aminoff m. fl. [1]. Äfven Ehrenström,
som beskrifvit en af dessa sammankomster [2], var någon gång
inbjuden. Ofta var ryske ambassadören grefve Stackelberg
deltagare i dessa samqväm, och hans hus stod ständigt öppet för
Armfelt och hans vänner.
I förbindelsen med Rysslands sändebud låg en ytterligare
anledning till misstanke om hemliga afsigter hos dessa
gustavianer, eller, såsom de längre fram älskade att benämna sig
själfva, »rojalister». Under iakttagande af alla yttre
vänskaps- och höflighetsbetygelser efter konung Gustafs död, betraktade
Rysslands stora herskarinna och Sveriges nye regent hvarandra
med ett ömsesidigt misstroende, som grefve Stackelberg
ingalunda var mannen att utjämna. Han hade redan den 29 Mars,
samma dag som konungen dog, enligt Armfelts berättelse,
varnat honom för hertigens dubbla spel och förutsagt stundande
förändringar i hans politiska system; han fruktade för
Drottningholmstraktatens bestånd, på grund af vissa förebud till ett
närmande mellan revolutionsmännen i Frankrike och Sveriges nya
styrelse [3].
Det saknades ej skäl att misstänka, att ett omslag i
Sveriges yttre politik vore förestående. Redan innan den sedermera
så mäktige Reuterholm anländt, och innan afgörande steg blifvit
tagna, hade hertigen-regenten trädt i nära förbindelse med den
från Paris nyss hemkomne svenske ambassadören baron Staël
von Holstein, känd såsom en ifrig anhängare af de franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
