- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
16

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son coeur» mot hertigen, och »chef de la cabale» mot honom.
Likväl fördes han i ledband af andra. Utan att egentligen vara
en elak människa, vore han genom sitt lättsinne, sin omättliga
ärelystnad och sitt slösande lefnadssätt så beskaffad, att man
icke kunde lita på honom. Särskildt vore det fara värdt, att
han kunde vinna den unge konungens förtroende, hos hvilken
han flitigt sökte ställa sig in [1].

Så lydde omdömena om Armfelt bland hertigen-regentens
förtrogna. Föga vänligare torde dessa sistnämnda hafva bedömts
inom Armfelts krets; och ömsesidigt hade man, innan ännu
någon brytning inträdt, känslan af ett spändt förhållande.
Ansträngningar gjordes tidigt af Armfelts vänner, för att
förekomma öppen söndring och »helande af dessa refvor» [2];
bröderna Nordin och Ahlman sparade icke på föreställningar i detta
syfte, så väl hos Armfelt som hos hertigen. På de förstnämndas
tillskyndelse egde också vid ett tillfälle en »explikation» rum
mellan dem båda, hvilken syntes hafva slutat till ömsesidig
belåtenhet och hvars resultat väckte liflig tillfredsställelse hos det
beståendes vänner [3]. Dessa förhoppningar voro dock föga att
bygga på. Visserligen fortfor hertigen att, så länge Armfelt
vistades inom synhåll, i alla yttre afseenden iakttaga en hållning
af vänlighet och förtroende mot honom, medan denne allt mer
och mer aflägsnades från ärendena och utsattes för
förödmjukelser af hvarjehanda slag. Lämpliga förevändningar till de senare
saknades ingalunda: de förnämsta hemtades från det befäl öfver
andra lifgardet, som Armfelt fortfarande utöfvade, ehuru han
icke var dess chef, utan i stället var öfverste för Nerikes och
Vermlands regemente [4].

De militära angelägenheternas detaljer sysselsatte lifligt
hertigen-regenten. Af Armfelt, liksom af andra gustavianer,


[1] Hertiginnans dagbok, Maj—Juli 1792, spridda ställen (Eriksb. arkiv).
[2] Nordin, anf. st. s. 238.
[3] Se Nordin, anf. st. s. 250, 258 o. f. «Jag är ganska glad, säger
Nordin, att Armfelt får något fast under fötterna, ty med hans totala fall
hade mycket af gamla styrkan varit förlorad, så vida det inneburit en schism
inom konungahusets uppriktiga vänner ... Blefve baron A. skild från
hertigen, så vore sådant en grundläggning till missförstånd mellan hertigen och
unge konungen, och därför bör hvar redlig undersåte önska stillhet och lugn
mellan de två herrarna». Då Ahlman föreställt hertigen, att Armfelt hade
»nit och välmening, fastän han ännu icke kunde hafva nog köld«, utlät sig
hertigen «med all benägenhet om Armfelt» (anf. st. s. 241).
[4] Från öfverstebeställningen vid Nylands infanteriregemente hade
Armfelt den 29 Mars 1791 erhållit transport till enahanda beställning vid Nerikes
och Vermlands.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free