Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kostnaden beträffar, invände han, så får man icke tänka därpå,
när det gäller att uppehålla lifvet; och hvad dina vänner angår,
så inser jag icke, hvad de kunna hafva för skäl att lägga sig
häremot. Ty hvad vinner du med att stanna här, vid den tid,
då alla dina motgångar oupphörligt erinra dig om den stora
förlust, som vi lidit, och om det ohyggliga brott, som föranledde
den; och då afundsjukan och illviljan i hvarje ögonblick bereda
dig oändliga obehag? Om du i stället aflägsnade dig för tre eller
fyra månader, så skulle du förströ din smärta och afvända dina
fienders ovilja».
»Jag hade sedan någon tid märkt på hertigen-regenten, att
min närvaro var honom obeqväm, och misstänkte, att denne
skulle kunna ha föranledt Ruuths framställning. Jag inlät mig
icke vidare på saken, men samma dag efter hertigens lever
försökte jag att utforska hans mening i ämnet. Van vid
förställning som han var, förekom han min tillärnade anhållan om
tjenstledighet genom att bedja mig icke tänka på att lemna
honom vid en så kinkig tidpunkt, och innan han själf vore van
vid statsangelägenheterna; som vanligt gjorde han mig en mängd
komplimenter och slösade med sina ömhetsbetygelser. Ruuth
hade icke lyckats narra mig; men hertigen lyckades till den
grad, att jag icke vidare tänkte på att sätta min resa i verket,
huru nödvändig den än var. Detta var dock ingalunda
hertigens uträkning, ty han hade så enträget bedt mig att stanna
qvar, endast för att hos mig väcka så mycket större lust att
begifva mig åstad; och det var nära, att hans list vändt sig emot
honom själf».
Någon tid efteråt, sedan Armfelts sjukdom förvärrats, och
då de små obehagliga konflikter med regenten, hvartill hans
tjenstebefattningar gåfvo upprepade förevändningar, syntes
ständigt tilltaga, beslöt han emellertid att företaga den nämnda
resan. Han berättar därom, att han, efter en något häftig
»explikation» med hertigen angående någon regeringsåtgärd, som han
ansåg vara olämplig, begärt tjenstledighet för fyra eller fem
månader. »Då svarade H. K. H.: ’Nå väl, efter ni nödvändigt
vill, så ger jag er tre månader, men icke en dag längre, och med
villkor att ni ger mig ert hedersord på, att ni icke under någon
förevändning skall begära förlängning’. — Jag tänkte på
ingenting mindre än att hertigen i detta ögonblick använde list, och
begärde fyra månader, såsom hela tiden för min frånvaro. —
’Godt, sade regenten, vi skola vidare tala därom en annan gång
och vidtaga anstalter, så att ingenting går sönder under er
frånvaro. Gif mig emellertid skriftligen edra tankar härom, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
