Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen kände bättre än Armfelt, som nästan oafbrutet
vistats vid Gustaf III:s dödssäng, huru sanningslös hela denna
framställning var, och förloppet upprörde honom och andra
gustavianer i deras innersta. »Visst är, att salig kungens tal på
sotsängen tyckes vara nog långt för en agonisant», skref Franc
ironiskt till Armfelt, »men också måste konsidereras, att en
döendes ord, ehuru få de ock äro, förtjena att utförligare utbredas,
då de göra en döende så stor heder, större än segern i
Svensksund ... Emellertid måste man admirera, tillägger han i samma
ironiska ton, huru väl hemligheten blifvit förvarad; det hade ock
ej varit bra, om de brottsliga i förtid fått veta däraf» [1].
Fröken Rudenschöld, alltid obetänksam i sina uttalanden, dristade
vid hertigens hof, då tryckfrihetsförordningen prisades, yttra:
»Ja, men dessutom finnes det mordfriheten, som är lika bra
skrifven, och hvari göres till villkor, att endast mörda kungar,
välgörare och anförvandter». Ej blott Gustaf III:s vänner funno sin
rättskänsla upprörd genom denna mildhet mot förbrytare af detta
slag, helst som den byggdes på en osannfärdig uppgift; »däri
instämde hela den opartiska delen af nationen» [2].
Djupare än dessa ämnen för sorg och förtrytelse samt
allmänna farhågor för fosterlandets öde kändes bekymren för den
unge konung, som Armfelt lemnat, omgifven dels af sin faders
fiender, dels af dem som, enligt hans åsigt, ville undergräfva
monarkiens bestånd. Med särskild misstro betraktade han kronprinsens
lärare, den aktningsvärde Rosenstein. Denne ansågs af »rojalisterna»
såsom en af dessa filosofiska svärmare, hvilkas samhällsvådliga
läror vore upphofvet till revolutionen. En af Armfelts
korrespondenter, Franc, nämnde honom i sina bref »medborgaren
Franklin-Rosenstein» och yttrade ironiskt, att han genom sin skrift »om
upplysningen» visat sig som ett »uppenbart bloss bland sina
blinda landsmän». Rosenstein stämplades såsom »jakobin» och
ansågs hos den unge konungen inplanta revolutionära idéer, för
hvilka han äfven annorstädes gjorde propaganda; han vore så
mycket farligare, som han försåg det styrande »triumviratet» med
»den esprit, som de själfva saknade», sades det [3]. Det sades
äfven, att Rosenstein klandrat Drottningholmstraktaten med
Ryssland och förordat förbund med franska republiken [4]; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
