Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning att frukta för hans förstånd, om läkarnas konsultationer [1] o.
s. v., voro icke egnade att ingifva gladare förhoppningar. Hans
förtroliga bref äro rika på rörande utbrott af tillgifvenhet för
Gustaf III:s son och af bekymmer för hans öde. »Aldrig, nej
aldrig skola vi få se detta barn på tronen», skrifver han till sin
hustru kort efter sin ankomst på främmande botten. »Och
äfven om Gud låter honom komma dit, så komma de utsigter mig
att darra, som våra tider och de personer, som beherska
hertigen, låta befara». — Någon tid senare: »Ack den stackars
kungen! När jag tänker på detta barn, sönderslites mitt hjärta
af sorg. Må himlen bevara honom för det olycksöde, som
drabbat konungen af Danmark! Men enligt det nya systemet är en
kung, som man mördar, eller en kung, som man beröfvar
förståndet, i lika mån offer åt friheten». — Af »de frihetsprinciper, som
nu styra Sverige genom Gustaf Adolf Reuterholm», väntade han
intet godt. »Gud låte den Gustaf Adolf få lefva, som skall
succédera honom, så får man väl tåla, att det nu går f—n i våld».
»Gud den allrahögste bevare konung och rike, utbrister han;
då ville jag gärna vara ett offer, om min välfärd därtill kunde
bidraga» [2]. Farhågorna rörde således intet ringare än den unge
furstens lif, hans förstånd och hans krona; och de sysselsatte
oupphörligt Armfelts sinne. Från Sverige berättades därjämte,
att det ansågs som säkert, att minderårigheten skulle
förlängas, riksdag sammankallas och regeringsformen af 1720
återinföras [3]. I den utländska pressen uppgafs icke långt därefter,
att den unge konungen redan kunde betraktas såsom afsatt, och
i November 1792 berättades i en Frankfurtertidning, att konungen
vore död [4].
Armfelt var endast alltför benägen att sätta tro till alla
dessa rykten. Hans sinnesförfattning medgaf icke ett kritiskt
pröfvande af deras trovärdighet, och hans själ intogs af
föreställningar af dystraste slag. Det var efter denna tid, som han
talte och skref om att man gifvit kungen »aqua tofana», det
bekanta långsamt tärande italienska giftet [5]. Han bad sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
