Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig oskickligt, och skyndade att förklara honom, att jag vid
den sena aftontimme, då jag skildes från H. M:t, icke kunnat
göra hertigen min uppvaktning, samt att jag själf skulle anse
mig hafva begått en obetänksamhet, om jag icke trott, att
konungen på sätt och vis gifvit sitt tillstånd därtill. — ’I hvarje
fall är jag mycket glad att träffa Er, herr general; rid litet längre
fram, så träffar Ni H. M:t’! Han talade nu visserligen ur en
mildare ton, men jag märkte väl, att han var stött, och att den
del af mitt svar, hvari jag velat stödja mig på konungens
auktoritet, alldeles icke behagat honom. Han lemnade mig i
sporrsträck, och vi redo fram i sakta mak».
»Ett ögonblick därefter kom baron d’Albedyhl fram till
mig och sade: Då jag icke såg Er komma, trodde jag att Ni
var i lägret; låt oss nu skynda oss, tillade han, att hinna fatt
H. M:t, som nyss passerat bron med prinsen af Nassau. — Det
är godt och väl, svarade jag, men Ni vet kanske icke, att jag
nyss mött hertigen af Braunschweig, som syntes högst förvånad
och t. o. m. missnöjd öfver att finna mig här. — För tusan!
sade han, jag skyndar att underrätta konungen. — I så fall,
svarade jag, skall jag icke brådska med att komma längre fram.
— Han red åstad, kom snart tillbaka och sade, att hertigen
beklagat sig hos H. M:t öfver min obetänksamhet, och att det såg
ut, som om han icke funnit mina skäl antagliga. — Då saken
står så till, svarade jag, så tillåt, att jag ensam i Hans
Durchlauchts ögon får bära skulden för ett steg, som kanske varit
oregelbundet. Jag ber Er, herr baron, att lägga mig för H. M:ts
fötter och säga H. M:t, att det ögonblick, då jag skulle kunna
få uppvakta honom, skulle vara mig dyrbart; men att jag tror,
att jag snarare visar honom min djupa vördnad genom att ej
nalkas honom, än genom att synas hafva hans tillstånd att göra
något, som vore misshagligt för hertigen af Braunschweig».
»Baron d’Albedyhl lemnade mig, helt belåten att vara mig
qvitt, och jag tänkte på att begifva mig tillbaka till Trier, utan
att hafva sett mer än en skugga af den preussiska arméen, som
jag varit så nyfiken att få se manövrera. Då dagen började
gry, och flera regementen redan svängde upp för att bilda
kolonner, stannade jag likväl, för att på långt håll se huru lägret
bröt upp. Hertigen af Braunschweig red omkring i fullt språng
med några få följeslagare och syntes mycket lägga sig i alla
detaljer och i den ordning, som borde iakttagas. Likväl ville
olyckan, att det fanns regementen, hvilkas artilleri icke kom i
tid, och andra, hvilkas tross kommit bort i oredan, och som,
åtminstone i första ögonblicket, tagit miste om vägen. Jag såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
