- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
69

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som så ädelt uppoffrade sig för sitt lands väl och sin konungs
sak. Illa beväpnade, illa utrustade och i brist på det
nödvändigaste för ett fälttåg [1], bildade de den mest slående motsats
mot prinsarnas följe, dessas lefnadssätt och utrustning, hvilket allt
var ingenting mindre än lämpadt efter den olyckliga belägenhet,
hvari deras finanser befunno sig. Lägg härtill det oanständiga
slöseri, som herskade vid prinsarnas hof, hvarest intrigörer af
båda könen onyttigt kastade bort penningar, hvilka kunnat bättre
användas, och där M:me de *** [Polastron] ensam under en
vecka för sin räkning förslösade kanske lika mycket som
kostnaden för 300 officerare i fält under en månad».

»Med ett ord, de franska prinsarnas omgifning bildade,
tillsammans med deras lilla armé, en samling af hvad som på en
gång var nyttigast och skadligast för framgången af ett stort
företag; och om verkligen deras sak har blifvit förrådd eller
uppoffrad för enskilda intressen, så kunna de till en del tillräkna
sig själfva och sin omgifning skulden därför. Det är sannt, att
de mötte hinder och obeskrifliga svårigheter från fransk sida,
därföre att det var omöjligt att känna konungens och
drottningens verkliga vilja, då de voro fångna; men det måste också
medgifvas, att fall gifvas, då ett aktningsbjudande uppförande
och ett bestämdt handlingssätt besegra alla hinder och icke lemna
spelrum för intriger. Jag var sorgsen öfver att se så mycket,
som icke kunde annat än blifva fördärfligt för den goda saken
och erbjuda illviljan tillfälle att skada den; men jag yttrade
ingenting därom hvarken i mitt bref till hertigen-regenten eller
till konungen. Jag ökade icke antalet af dem, som föllo herr
Calonne besvärliga eller som beundrade honom; han var nu
föremål för allas hyllning. Än öfverlemnade jag mig åt de
dystraste framtidstankar rörande det arma Frankrikes öde, i
betraktande af alla hinder för den urgamla monarkiens
återställande. Än såg jag saken i en mera trösterik dager: lyckan,
tänkte jag, gynnar ofta mera djärfheten än försigtigheten och
beräkningen; och de tappra emigranter, som med så heroiskt
mod underkasta sig de hårdaste försakelser, kunna komma att
upplifva minnena från den gamla riddartiden».

I Trier befann sig, såsom vi hafva sett, den bekante prinsen
af Nassau, och det var denne konung Gustafs tappre, ehuru


[1] Ur ett bref från denna tid: «Ces pauvres gens, officiers distingués,
chevaliers de S:t Louis, souvent très-vieux et cassés, sont couchés sur la
terre avec un peu de paille, med en löf-koja eller hytta öfver hufvudet och
utan annan föda nästan än potatis och surt bröd med litet salt«.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free