Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på två unga, och af tusen abbéer». Där taltes icke om annat än
om de olyckliga tilldragelserna i Frankrike:» De äro
förskräckliga nog i sig själfva, men nu komma därtill klagovisor af dem,
som blifvit lidande, och ledsnaden af att oaflåtligt höra talas
därom». Aftnarna tillbragtes vanligen hos någon emigrant, »där
man bjöds på dåligt thé, tårtor och en omelett, kryddad med
många komplimenter” [1]. Nyheterna om Septembermorden
framkallade i denna qvinnliga omgifning den djupaste bedröfvelse:
franska damer i Aachen hade vid detta blodbad förlorat vänner,
slägtingar, barn och föräldrar.
Dessa bedröfliga förhållanden kunde dock ej undgå att
befästa den lifliga medkänsla, som Armfelt från början hyste för
dessa olyckliga landsflyktiga, af hvilka han känt några under
helt andra förhållanden. Den umgängeston, som ännu i olyckans
dagar rådde i dessa kretsar, erinrade honom lifligt om det forna
Paris och Versailles, hvilka han en gång sett, enligt hans egna
ord, såsom »medelpunkten för fin belefvenhet, odlad smak och
umgängets nöjen». Och det var icke heller endast sorgliga
nyheter som ingingo till Aachen: de framgångar, som utmärkte
början af det preussiska fälttåget, fyllde för en kort tid alla sinnen
med lysande förhoppningar. Sedan preussarna intagit Verdun,
ansåg man för gifvet, att de omkring den 15 Sept. skulle rycka
in i Paris. »Jag påminner mig en afton hos hertiginnan af
Harcourt, berättar Armfelt. Man politiserade förtvifladt, och för att
icke nödgas motsäga dem, som med några fraser och med en
öfverlägsen ton tyckte sig kunna utjämna alla svårigheter, tog
jag mitt parti och satte mig till spelbordet. — I synnerhet
biskopen af Arras, som ansågs vara en man af en viss begåfning,
gaf sig en ton, som om han vore en Richelieu; och då vi skulle
lemna samqvämet sade han mig: »Nu är allting på rätta vägen
igen, herr general. Om det fortfar så, som jag hoppas, så skola
vi genast taga ihop med Sverige och återföra allting där på den
rätta stråten». Jag svarade: »Edra afsigter äro värdiga en god
prelat, som i allt detta ej har annat än det allmänna bästa för
ögonen och hoppas, att Gud skall göra hvad som icke står i
människomakt». — Äfven Armfelt delade i det längsta sin
omgifnings förhoppningar om preussiska härens seger; men att
återställa allt på den gamla foten i Frankrike ansåg han
omöjligt. »Nationen är förstörd till esprit och principer, skrifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
