Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af större vigt än denna etikettsfråga var den nära
förbindelse, som Armfelt i Florens knöt med engelske ministern
därstädes lord Hervey, en af Frankrikes ifrigaste motståndare, som
vid denne tid ifrigt ansatte det svaga toskanska hofvet för
att forma det att lemna sin neutrala ställning under den
europeiska koalitionens krig mot franska republiken. Den
diplomatiska notväxling mellan lord Hervey och toskanske
premierministern markis Manfredini, hvilken egde rum under
sommaren 1793, ådrog sig inom diplomatiska kretsar mycken
uppmärksamhet, och Armfelt följde den med intresse och på
närmaste håll, på grund af sin ständigt växande förtrolighet med
den förstnämnde.
Om de politiska förhållanden, som vid denna tid så lifligt
sysselsatte alla sinnen i Italien, har Armfelt antecknat: »Det
krig, som Europas koaliserade makter förde mot Frankrike, satte
flera af de italienska staternas politiska list på hårda prof.
Under en låtsad neutralitet gynnade de dock i mer eller mindre
grad fransmännen. Detta var i synnerhet fallet med Genua.
Toskana följde ungefär samma politik, fastän lord Hervey
oaflåtligen arbetade på att förmå storhertigen att inträda i
koalitionen; men Manfredini [1] höll stadigt emot och gaf först vika till
följd af en panisk förskräckelse, såsom längre fram skall
berättas. Venedig sökte undflykter och afvaktade händelsernas
utveckling, innan det beslöt sig. Hvad beträffar påfven, så var
han fransmännens naturlige fiende, därföre att de, sedan
revolutionens början, hvarken visat aktning för hans rättigheter eller
hans person i sina deklamationer och skrifter ... Omsider hade
hofvet i Neapel förklarat sig emot dem. Medborgaren Mackaus
oförskämdheter hade endast med några veckor påskyndat dessa
händelser, ty konungens, drottningens och general Actons kända
karakterer — huru försigtig än den sistnämnde är — skulle icke
längre kunnat medgifva, att den neapolitanska regeringen
underhölle någon förbindelse med Frankrikes styrelse». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
