120 (Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var icke endast i Genua, som damerna »beskyddade»
den älskvärde främlingen. Ännu hade han, oaktadt sjukdom,
bekymmer och motgångar, behållit den tjusarförmåga och det lätta
sinne, som gjort honom så bemärkt vid Gustaf III:s hof; och i
kretsen af de sköna, som täflade om hans gunst, kunde han
kasta det politiska grubblet öfver bord och från en bitter
pessimist förvandlas till deras lefnadsglade och älskvärde riddare.
Redan i Rom hade han gjort bekantskap med åtskilliga damer
af den engelska aristokratien, stadda på resa i Italien; särskildt
med lady Anne Hatton, född Gore, »donna bellissima» [1], som
genast började svärma för Armfelt. I Florens, hvarest han åter
träffade sitt ressällskap från Tyskland, furst Menschikoff »med
sin seraglio», såsom han i bref skämtsamt uttrycker sig, fortsattes
bekantskapen med den engelska kolonien i lord Herveys hus;
och Armfelt var snart hemmastadd i den krets af förnäma
engelska resande, som där hade sin mötesplats. Han har själf
yttrat om sällskapslifvet inom den engelska kolonien i Florens
på våren 1793, att det skulle kunna hafva gjort denna tid till
en af de angenämaste, han tillbragt, om ej den politiska
ställningen varit så förtviflad. Från Florens, där Armfelt bott
tillsammans med familjen Menschikoff, begaf han sig till baden i
Pisa, hvarest han lifligt deltog i badsäsongens nöjen, och äfven
hade tillfälle att utöfva sitt värdskap mot prinsessan Sofia
Albertina, som där tillbragte några dagar. Han gaf två baler för
den oaktadt sin ålder och korpulens högst danslystna prinsessan;
själf deltog han också i dansnöjena. Hans bekantskap med
familjen Menschikoff föranledde, att han ansågs vara ryss. [2]

Mot slutet af Juli ankom till Pisa Armfelts hustru,
medförande deras båda barn efter en lång, dyr och besvärlig resa, som
räckt två månader. [3]

[1] Piranesi till Reuterholm 17/7 1793.
[2] En af Piranesis mindre väl underrättade spioner berättade, att i Pisa
funnits en rysk baron Armfelt, «che ballava bellissimo.«
[3] Ända sedan hösten 1792 hade grefvinnan Armfelts resa oupphörligt
varit föremål för öfverläggning i de båda makarnas brefväxling; och olika
förslag om den väg, som därvid skulle väljas, hade varit å bane. Ett af de
senaste hade varit, att grefvinnan Armfelt med sina barn skulle från
Stockholm taga vägen öfver Lifland, hvarifrån hon möjligen skulle göra ett besök
i Petersburg. I sina bref hade Armfelt ofta uttryckt sin längtan efter hustru
och barn; ur ett af dem torde såsom ett kuriosum få anföras följande
föreskrift med afseende på den husliga trefnaden: «Laga att det qvinfolket, du
tager med dig, kan baka pannkakor, grädda våfflor och göra sju-skinnsgröt;
för Guds skull låt perfectionera henne häruti; och midt i Italien skall man
fira Sveriges välluster!« (21/1 1793.) Det är ett naivt drag, som man
knappast skulle hafva väntat af en gustavian med fransk bildning. — Emellertid
var det grefvinnan Armfelt, som själf afgjorde frågan om resan. Armfelt
synes icke hafva varit beredd på de därmed förenade kostnaderna — hon
åtföljdes af ej mindre än fyra domestiker —, och ger i bref till Uggla (Ups.
bibliotek) på vanligt hänsynslöst sätt luft åt sin farhåga, «att f-n tager allt
ihop, ty hon aktar pengar som hon fört en million i mitt hus.« Äfven i
sina bref till fröken Rudenschöld yttrar Armfelt sig, otacksamt nog, med
missnöje öfver sin hustrus resa och vistelse i Italien. Hans uttryck kunna
förklaras af hans önskan att dämpa sin älskarinnas ständigt vakna svartsjuka;
men kunna ej försvaras. Lyckligtvis behöfva de ej tagas efter bokstafven
och vederläggas på mångfaldigt sätt i hans andra bref.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/f3gd/32/0127.html

		Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt / 120 (1892-1894) Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|