Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gjorde allt för att göra dessa vänners vistelse i Neapel så
angenäm som möjligt [1].
Ur Armfelts egna anteckningar låna vi följande rörande
vistelsen i Neapel: »Jag öfverlemnade mina kreditivbref den 1
November. Deras majestäter konungen och drottningen mottogo
mig på det bästa sätt. Det helsningstal, som jag höll, var helt
kort, men uttryckte de känslor, hvaraf mitt hjärta var fullt.
Drottningen befann sig i ett långt framskridet hafvandeskap, och
jag kunde ej annat än anse min audiens hos henne såsom en
synnerlig ynnest, ty danske ministern, som anlände vid samma
tid, fick icke företräde. — Af mina gamla bekantskaper bland
hofvets damer träffade jag endast prinsessan Belmonte, som
bibehållit sin plats och som ännu nästan var densamma, utom att
hon var skild från sin man och hade en erkänd älskare, polack
till nationen. Bland herrarna voro flera qvar, och större delen
hade bibehållit de värdigheter och ämbeten, som de innehade
under min förra resa. General Acton, som då endast var
marinminister, hade dock nu stigit till premierminister: Don Gaëtano,
konungens förre gunstling, hade endast ökat sina inkomster».
»Drottningen blef förlöst en af de första dagarna i
December. Några dagar förut hade ankommit underrättelsen om den
olyckliga drottningens af Frankrike aflifvande. Det var på San
Carlo-teatern, som denna ohyggliga nyhet meddelades general
Acton i hans loge, hvarest jag befann mig. Deras majestäter
voro i sin lilla loge. Detta nya mord slog oss med en sådan
bestörtning, och vi talte därom med en så förfärad uppsyn, att
vi hade anledning att frukta, att drottningen, hvars farhågor
öfver hennes systers öde lifligt sysselsatte hennes inbillningskraft,
skulle märka något, ty hon hade i samma ögonblick noga
betraktat oss. Vi togo därföre vårt parti att icke vidare under
hela föreställningen tala med hvarandra, för att icke oroa henne.
Våra farhågor voro icke utan grund: Hennes Maj:t sade mig
sedan, att hon i detta ögonblick i mitt ansigte sett en förvandling,
som hon antog härröra från dåliga nyheter. Drottningens mod
och upphöjda karakter gjorde, att hon bättre, än man kunnat
förmoda, utstod denna grymma pröfning». —
»Min hustru hade äran att blifva föreställd för drottningen;
konungen träffade hon endast på landet. Han har ett jagtslott
helt nära Avernersjön, kalladt Carditello, och dit inbjöd han oss
på en vildsvinsjagt [2]. Vid frukosten fick min hustru äran att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
