Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans person och politiska planer. Aminoff skulle, så aftalades
mellan honom och fröken Rudenschöld, på sommaren 1793
begära ett års tjenstledighet; i utlandet sammanträffa med Armfelt
— till mötesplats bestämdes Piemont — och efter
öfverläggningar med honom begifva sig till Ryssland. Han hoppades att
då vara försedd med ett bref från konungen till kejsarinnan,
hvilket han ansåg, att Armfelt genom en direkt anhållan hos
konungen lättast skulle utverka. — Då emellertid förhållandet
mellan Sverige och Ryssland under vintern 1792—93 syntes
antaga en karakter, som gjorde det sannolikt, att hela Aminoffs
beskickning skulle komma för sent för att afvända faran, erbjöd
sig fröken Rudenschöld själf, att i början af år 1793 anträda
den långa resan till Petersburg. I sällskap med grefvinnan
Diwoff skulle hon lemna Sverige, i Tyskland sammanträffa med
Armfelt, i Warschau med Toll samt i Petersburg uppvakta
kejsarinnan och för henne framställa Armfelts åsigter [1].
Hvarken Aminoffs eller fröken Rudenschölds ryska
beskickning kom någonsin till utförande, och något annat än lösa
förslag voro de icke heller, ehuru de längre fram gåfvo anledning
till sträng ransakning. Aminoff lemnade Stockholm och begaf
sig till Finland samt vistades därefter under senare delen af året
1793 helt fredligt i Stralsund hos sin svärfader,
generalguvernören Ruuth. Fröken Rudenschöld stannade i Stockholm och
gjorde ingen längre utflykt än till Armfelts egendom Lindnäs,
hvarest hon under sommaren 1793 gjorde ett kort besök.
Men äfven från annat håll hade uppmaningar gjorts
Aminoff i liknande syfte, hvilka icke heller ledde till något resultat,
men dock bidrogo till att han ansågs delaktig i Armfelts
stämplingar. Ehrenström ansåg, att Aminoffs nära förbindelse med
ryske ambassadören borde kunna gagna rojalisternas sak, och
gjorde honom det förslag att, innan han lemnade Stockholm, för
grefve Stackelberg förklara, »att intet kunde tjena till att
närmare fästa oss vid Ryssland och komma oss att mera tillbedja
dess stora herskarinna, än den utomordentliga tjensten att befria
oss från en lika oduglig som brottslig styrelse». Därmed skulle
så tillgå, att konungen skulle förklaras myndig och omgifvas
med den af hans fader tillsatta konseljen: kejsarinnan skulle
genom en af hennes ambassadör utfärdad förklaring »vid
revolutionens utbrott» däråt gifva sin sanktion. För öfrigt var det bref,
hvari detta förslag framställdes, fylldt med skildringar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
