- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
199

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hans anhängare. Förslaget afstyrktes af fröken Rudenschöld,
på den grund att en dylik skrift, enligt konungens löfte till
Gyldenstolpe, nödvändigt måste gå genom dennes händer [1].

Ett annat förslag, framställdt af fröken Rudenschöld, var
att kejsarinnan, för att lyckas att med penningar vinna
hertigen-regenten, skulle förmås att hitsända en hemlig underhandlare,
som vore förut känd såsom hög frimurare. Armfelt fann
visserligen denna idé förträfflig: »man hade till utförandet af vår plan
ej kunnat önska bättre än finna en frimurare, en annan
Plommenfelt»; men han ansåg, dels att frågan vore för sent väckt,
dels antog han, att kejsarinnan »icke hade förtroende till någon,
som hunnit så långt i de mystiska hemligheterna; hon föraktar
dem lika väl som de personer, som bekänna dessa läror.»
Sidohugget till hertig Karl och Reuterholm är karakteristiskt [2].

Det dröjde icke länge, innan Armfelt fann, att hans och
hans vänners många projekt icke skulle leda till något resultat.
Grefve Stackelbergs återkallande uppfattades, såsom nämndt är,
af dem alla såsom ett tecken, att kejsarinnan Katarina icke hade
någon lust att söka strid med den svenska förmyndareregeringen,
samt att det element bland hennes rådgifvare kommit tiil makten,
som önskade Sveriges återförande till vanmakt genom
återupplifvandet af frihetstidens statsform [3]. Dess hufvudman ansågs
vara Markoff, föga fördelaktigt känd från den tid, då han
såsom Rysslands sändebud i Sverige vid 1786 års riksdag sökte
återupplifva traditionerna från tiden före 1772. »Jag kan
ingenting vidare uträtta för mitt fädernesland och mina principer,
klagar Armfelt redan i början af Maj 1793, och jag tänker själf


[1]
Ehrenström till Rudenschöld 26/3, till Armfelt 13/6 1793: Rudensch.
till Armf. 28/5 1793. Med anledning häraf föreslog Ehrenström i nyssnämnda
bref, att Armfelt i bref till kejsarinnan skulle skildra den unge konungens
belägenhet såsom lika med den olycklige Ludvig XVI:s, hvar «gärningar icke
härflöto från dess egen fria vilja«. I stora drag har Ehrenström, sedan han
likväl ansåg att all förhoppning om framgång vore slut, utkastat planen till
en revolution utan Rysslands medelbara deltagande. «Man hade då, skrifver
han (25/6 1793), bort tillvinna sig konungens förtroende och bemästra sig dess
person. Begge Westmännerna i spetsen för det mindre borgerskapet i Stockholm
samt några blå band omkring konungen, som då bort vara till häst, hade
varit alldeles tillräckligt för denna operation. Morgonen därpå hade man
låtit utgå ett manifest, hvaruti man upprepat, att det skett för att undvika
krig med de makter, som voro missnöjda med den nuvarande styrelsen, och
— för andra sinom tusen orsaker, som konungen själf velat mottaga
styrelsen«. (Utdrag, s. 21, 39. 42, 44.)
[2] Rud. till Armf 12/4, Armf. till Rud. 7/5 1793 (Prot. 221, 497).
[3] Se härom Ehrenströms yttrande inför Svea Hofrätt (Protokoll, s. 462).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free