- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt /
207

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bästa för att förmå Lagerbring att utlemna hvad han hade; men
förgäfves. »Jag trotsar all mänsklig makt, skref fröken
Rudenschöld [1] att pressa af honom dessa papper. Den lilla billet
à la Châtre [2] som hertigen gifvit, har han tagit ifrån Lagerbring,
så att han icke ens har en afskrift däraf. Väl däremot
protokoll, men som icke äro justerade och som han icke törs be
att justera, af fruktan att mista dem helt och hållet. Hvad åter
angår det andra papperet (kodicillen), så har han det i sitt våld,
men ingen lefvande själ vet därom, utom jag, som fått veta
hemligheten, och han ger dig sitt hedersord, att, om
omständigheterna göra det nödvändigt, icke ett ögonblick tveka att lemna
det åt dig. Men nu skulle han hellre låta taga sitt lif än detta
papper, endast af fruktan att någon skulle misstänka att ett
dylikt existerar». Och längre fram angaf hon såsom skäl för
Lagerbrings vägran, att han fruktade, att i detta dokument i
Armfelts händer kunde blifva farligt, på grund af hans
lättsinne och oförsigtighet [3]. Visserligen hade han senare, då
han erfor Armfelts missnöje, förklarat sig villig att lemna ifrån
sig papperen, om denne ovillkorligen fordrade det: men saken
stannade därvid.

Ehrenström, som vändt sig till Lagerbring i samma syfte,
fick intet svar på sina bref, och tviflade på att han egde de
vigtiga papperen [4]. För öfrigt förklarade Ehrenström
Lagerbrings oginhet genom hans afvoghet mot Ryssland och hans
fruktan för att Armfelt skulle vilja göra bruk af dessa papper vid
sina underhandlingar med kejsarinnan. — Tvifvelsutan var
Lagerbrings försigtighet grundad, ehuru Ehrenström, som särskildt
väntade räddningen från Ryssland, fann det svårt att »justifier sa
conduite». Fröken Rudenschöld gjorde honom längre fram mera
rättvisa, och satte honom främst bland Armfelts förtrogna i
Sverige för sitt förstånd och kloka uppförande. Armfelt ansåg
äfven Lagerbring för en »brave et honnête homme», men kunde
ännu i början af 1794 ej underlåta att gifva luft åt sitt
missnöje med hans envishet och ansåg att han saknade begåfning
för större värf [5].


[1] 3/5 1793. (R. A.)
[2] Försäkran, afsedd att brytas. Uttrycket var gängse i Frankrike och
syftar på en fransk ädlings med detta namn till ordspråk blifna otillförlitlighet.
[3] Det låter nästan som en ironi, när fröken R. tillägger: «Je fis mon
possible pour détruire une crainte aussi mal fondée«.
[4] Se Protokoll s. 262; i ett senare bref 25/6 1793 (uteslutet ur
protokollet) yttrar han sig mera vidlyftigt i frågan, vidhållande sina tvifvel.
[5] A. till Rud. 4/1 1794. Därvid visade han enligt A:s ord endast
«une plate finesse d’avocat, dont on fit usage il y a 100 ans.«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free