Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lif, han förde under denna senare vistelse i Neapel,
liknade ingalunda en biltog landsförrädares. Han återvände
såsom en triumfator och mottog de ovedersägligaste bevis på
aktning och sympati [1]. Själf har Armfelt lemnat följande skildring:
»Jag fick min bostad i markis Del Vastos hotel, hvarvid alla
tänkbara försigtighetsmått iakttogos, för den händelse att några
af mina mördare skulle finnas gömda, eller svenske konsuln André
skulle hafva vågat att lega nya. Vid ingångsporten, så väl som
vid trappan, var posterad vakt af polisen, hvilken hade
befallning att icke släppa in någon obekant. Mina måltider tillagades
af bepröfvadt folk, tillhörande drottningens betjening; innan jag
fick smaka drycker och bakverk, undersöktes de af pålitliga
personer. Med ett ord, det var omöjligt att lefva i större
trygghet efter de faror, för hvilka jag kort förut varit utsatt... Mina
vänner och bekanta besökte mig ofta, så att jag alla aftnar såg
hos mig stadens förnämsta societet. Jag hade dessutom till mitt
förfogande ett utsökt bibliotek, och det var på ett så
förekommande sätt sörjdt för all tänkbar beqvämlighet och trefnad, att
jag icke ens hade tid att önska mig något. Af omtanke för min
säkerhet hade man förmått mig att lofva att ej gå ut efter
skymningen; men på förmiddagen gick eller åkte jag ofta ut att
besöka mina vänner.»
Armfelts brefväxling med sina beskyddarinnor och
väninnor från den tid, då han vistades undangömd i grannskapet af
Neapel, tjenar i väsentlig mån att belysa hans personliga
ställning, hvilken var anledningen till alla dessa omsorger. Man såg
i honom i främsta rummet den älskvärda personligheten och
föreningen af alla manliga fullkomligheter, hvilken tydligen satt de
flesta damernas hjärtan i brand: »le cher petit» — det vanliga
smeknamnet i dessa bref på den ovanligt högväxte Armfelt —
var därjämte i deras ögon en martyr för sina ridderliga
tänkesätt och sin heder. »Kan man se Armfelt eller tala med honom
och tvifla på att han är en man af ära?» — utropade drottning
Karolina vid första underrättelsen att han skulle hafva varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
